Tibetansk terrier

Tibetansk terrier är en uppskattad sällskapshund. Rasen ska vara smidig, snabb, stark och tuff. Människorna i Tibet kallade dem för "småfolket" och det säger en hel del. Det är en hundras med många egna idéer men den är lättlärd när den själv vill. Rasen  gillar familjelivet och att bli aktiverad med exempelvis agility. 

Om du funderar på tibetansk terrier:

• En tibetansk terrier vill ha en hel del uppmärksamhet och tycker om att lära sig nya saker. 
• Rasen behöver en ägare som kan tänka sig att lägga ner minst ett par timmar i veckan på pälsvård.
• Valpen behöver tidig socialisering, uppfostran och vänja sig vid pälsvård. 
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.
• Välj en uppfödare du känner förtroende för. Du kan ha stor nytta av uppfödarens kunskap och engagemang genom hela hundens liv.

Storlek och utseende

Tibetansk terrier är en kvadratisk hund som ger ett lite kompakt intryck. Den har en mankhöjd på 36-41 cm. Inget hos rasen ska vara överdrivet. Pälsen är lång och alla färger är egentligen tillåtna utom leverfärg och merle.

Skötsel

Hos den vuxna hunden består pälsen av täckhår och underull. I samband med att vuxenpälsen börjar växa ut blir regelbunden pälsvård ett måste. Pälsen borstas regelbundet och kräver ordentlig omvårdad varje vecka. Bad kan behövs ca en gång varje månad. Därför är det viktigt att man redan från början vänjer hunden vid att bli badad, borstad och fönad.

Egenskaper och mentalitet

En tibetansk terrier är intelligent, tillgiven och mycket känslig för sin ägares sinnesstämning. Det är viktigt för en tibetansk terrier att få vara en fullvärdig familjemedlem. Till sin natur är rasen gladlynt och barnslig och många av dem beter sig som valpar hela livet. Den kan vara avvaktade mot främlingar. Valpen behöver konsekvent uppfostran och med stort tålamod.

Hälsa

Tibetansk terrier är sunda och det är inte ovanligt att de lever i 15–16 år och är friska samt aktiva hela tiden. I rasen förekommer PRA och linsluxation (båda ögonsjukdomar). Även HD (höftledsdysplasi) och PNP (njursjukdom) förekommer.

Historik

Rasen har sitt ursprung, som framgår av namnet, i Tibet. Liksom här i västvärlden i dag var den ibland en tillgiven och uppskattad sällskapshund, men det är troligt att den mestadels var en arbetande hund.

I början av 1930-talet etablerades rasen i England och till Sverige kom den 1958. Som vakthund kunde den skälla varnande om någon fiende närmade sig, men den skulle aldrig ingripa. Den hjälpte till att hålla samman och driva fåren.