Historik
Stabijhoun härstammar ifrån Friesland i Nederländerna, i synnerhet från skogsområdena i östra Friesland. Där är den känd sedan flera hundra år och tros kommit med spanjorerna under den spanska ockupationen. Rasen blev dock mer spridd först efter andra världskriget och blev benämnd som holländsk gårdshund och oumbärlig för småbönderna. Den användes främst som skadedjursbekämpare och höll rent från råttor, iller samt mullvad, vars skinn gav bonden en extra inkomst. Dessutom användes den som apportör av vilt och fågel.
Användningsområde
Rasen har en god viltfinnarförmåga, är envis i sitt arbete och god apportör med bra teknik såväl på land som i vatten, där den arbetar lugnt och metodiskt. Den vaktar fortfarande över ägarens ägor. Även om rasen är en jakthund trivs den och är med på det mesta som familjen hittar på.
Hälsa
Höftledsdysplasi (HD) är inte ovanligt i rasen och även armbågsledsdysplasi (ED) förekommer. Innan avel måste alla hundar röntga sina höfter och det är även rekommenderat att röntga armbågarna. Epilepsi har minskat och förekommer numera hos ett fåtal hundar. Under senare år har fler fall av hjärtproblemet Persisterande Ductus Arteriosus (PDA) uppmärksammats, och här har rasklubben ett internationellt samarbete.
Egenskaper / Mentalitet
Stabijhoun är självständig, observant, nyfiken och envis. Just självständigheten och envisheten kräver en ägare som med vänlig hand uppfostrar hunden på ett konsekvent sätt och med stort tålamod. Det är olika mellan individer, men rasen rekommenderas inte som en hund för en nybörjare. Det är en livlig hundras, som kräver aktivering för att må bra. Skotträdsla samt ljudkänslighet har ökat i rasen.
Storlek och utseende
Medelstor hund med kraftig, harmonisk och funktionell byggnad. Kroppen ska vara stram och välmusklad med varken för grov eller spenslig benstomme. Huvudet ska vara ädelt, liksom uttrycket. Färgen är svart eller leverbrun med vita tecken. Fläckar och skimmelteckningar i det vita är vanligt. Mankhöjd för hanar är 50-53 cm och tikar 48-50 cm. Vikt för hanar är 22-27 kg och tikar 18-23 kg.
Pälsvård
Pälsen är medellång och är lättskött, där varken klippning eller trimning behövs. Behöver inte badas ofta, då schamponering kan försämra pälsen. Rasen fäller rejält 1–2 gånger om året då daglig borstning och kamning krävs.
Övrigt
Stabijhoun är en mjuk och vänlig hund. Den kan vara reserverad mot främlingar, vilken är en egenskap som var tydligare förr, då hunden användes som en ren gårdshund. Däremot ska rasen inte vara aggressiv. Hunden måste tränas rätt för att bli en bra jakthund, särskilt med tanke på ökad skottberördhet. Det är en livlig ras som måste aktiveras och ha en uppgift för att må bra.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.