Stabijhoun

Stabijhoun har en god viltfinnarförmåga, är envis i sitt arbete och en god apportör med bra teknik såväl på land som i vatten, där den arbetar lugnt och metodiskt. Även om rasen är en jakthund trivs den och är med på det mesta som familjen hittar på. Rasen rekommenderas inte som en hund för en nybörjare. Stabijhoun är en livlig hundras som kräver aktivering för att må bra. 

Om du funderar på stabijhoun:

• Du måste ha intresse och tid för att stimulera hunden, då det är en ras som kräver aktivitet.
• Den är ingen hundgårdshund utan den vill vara med sin familj så mycket som möjligt.
• Den apporterar gärna allt från apportbockar, dummies till vilt både i vatten och på land.
• Rasen har i regel stort intresse för spårarbete, både på vilt och efter människor. 
• Aktiveras gärna med lydnadsövningar, agility, sök, spår, rallylydnad, jaktlydnad m.m. 
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.

Storlek och utseende

Stabijhoun är en medelstor hund med kraftig, harmonisk och funktionell byggnad. Kroppen ska vara stram och välmusklad. Benstommen ska varken vara för grov eller spenslig. Huvudet ska vara ädelt, liksom uttrycket. Färgen är svart eller leverbrun med vita tecken. Fläckar och skimmelteckning i det vita är vanligt. Mankhöjd för hanar är 50-53 cm och för tikar 48-50 cm. Vikten för hanar är 22-27 kg och för tikar 18-23 kg.

Skötsel

Pälsen är medellång och är lättskött, varken klippning eller trimning behövs. Behöver inte badas ofta, då schamponering kan försämra pälsens skyddande egenskap. Pälsen fälls 1–2 gånger om året och då behövs daglig borstning och kamning.

Egenskaper och mentalitet

Stabijhoun är självständig, observant, nyfiken och envis. Just självständigheten och envisheten kräver en ägare som uppfostrar hunden på ett vänligt och konsekvent sätt med stort tålamod. Skotträdsla samt ljudkänslighet har ökat i rasen.

Stabijhoun är en mjuk och vänlig hund. Den kan vara reserverad mot främlingar, en egenskap som var tydligare förr då hunden användes som en ren gårdshund. Däremot ska rasen inte vara aggressiv. Hunden måste tränas rätt för att bli en bra jakthund, särskilt med tanke på ökad skottberördhet. Stabijhoun är en livlig ras som måste aktiveras och ha en uppgift för att må bra.

Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, är inte ovanligt i rasen och även armbågsledsdysplasi, ED, förekommer. Före avel måste hundens höfter röntgas och det är även rekommenderat att röntga armbågarna. Epilepsi har minskat och förekommer numera endast hos ett fåtal hundar. Under senare år har fler fall av hjärtproblemet Persisterande Ductus Arteriosus, PDA, uppmärksammats, och här har rasklubben ett internationellt samarbete.

Historik

Stabijhoun härstammar ifrån Friesland i Nederländerna, i synnerhet från skogsområdena i östra Friesland. Där är den känd sedan flera hundra år och tros kommit med spanjorerna under den spanska ockupationen. Rasen blev dock mer spridd först efter andra världskriget och blev benämnd som holländsk gårdshund och som oumbärlig för småbönderna. Den användes främst som skadedjursbekämpare och höll rent från råttor, iller samt mullvad, vars skinn gav bonden en extra inkomst. Dessutom användes den som apportör av vilt och fågel.