Historik
Sarplaninac är en herdehund som har använts som fårväktare mot björn, varg och mänskliga rövare i Sarplaninacbergen i det nuvarande Makedonien, f.d. Jugoslavien. Rasens ursprung är oklart men det troliga är att hundtypen kom till Europa från Asien under de stora förhistoriska folkvandringarna. Rasen erkändes internationellt 1939 under namnet illirksi ovzcar men namnet ändrades till sarplaninac år 1957.
Användningsområde
Rasen är en vakt- och herdehund som ursprungligen användes för att vakta får. Den är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper och lämpar sig inte enbart som sällskapshund.
Hälsa
Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd. Höftledsdysplasi (HD) förekommer.
Egenskaper / Mentalitet
Sarplaninac är en mycket skarp väktare med kort stubin. Den måste socialiseras tidigt och fostras med fast hand för att fungera i samhället.
Storlek och utseende
Mankhöjd för hanar är ca 62 cm och för tikar ca 58 cm. Vikt för hanar är 35–45 kg och tikar 30–40 kg. Den har kort och tät underull under det långa täckhåret som är 10–12 cm. Pälsen är enfärgad i alla färger från vit till nästan svart. Vanligaste färgen är grå.
Pälsvård
Pälsen är lättskött och förutom under fällningsperioden behöver den bara borstas någon gång i veckan.
Övrigt
Eftersom rasen är en utpräglad vakthund lämpar den sig inte som sällskapshund om man inte bor ensligt och har en väl inhägnad tomt. Avlivningsfrekvensen är på grund av rasens ”obekväma” vaktegenskaper och dominanta beteende är extremt hög procentuellt sett. Så tänk efter noga innan valet av denna ras. Den kräver en stark, observant ägare med stor hunderfarenhet.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.