Historik
Rasen kommer från ”världens tak”, Tibet med staden Lhasa och dess omgivningar. En ras som enligt källor existerade 800 år f.Kr och som inte kunde köpas men ibland skänktes bort, gärna i par, till dignitärer som besökte klostren. Tibetanarna själva kallar den Seng Kyi (lejonhunden) på grund av dess likhet med ett lejon, vilket är buddhismens högsta symbol, det mest fruktade av alla djur. 1965 kom rasen till Sverige, det var två hundar som då kom från England. Året efter tillkom ytterligare två importer.
Användningsområde
Den är en utpräglad sällskapshund. Det finns ett antal hundar som har framgångar i både agility och rallylydnad. Rasens har utmärkt hörsel och en tidigare uppgift vid bland annat klostren var att larma om något oförutsett hände. Med ett bestämt och kort skall visar hunden om att någon närmar sig, vilket var en viktig uppgift och ovärdelig hjälp.
Hälsa
Rasen anses som en frisk ras och kan leva länge, en ålder upp till 16 år är inte ovanligt. Lhasa apso ingår i ett hälsoprogram hos Svenska Kennelklubben för ögonsjukdomen PRA4 (resultat av ett DNA-test registreras) och klubben rekommenderar även ögonlysning av avelsdjur.
Egenskaper / Mentalitet
Rasen är glad och självsäker med ett värdigt och stabilt temperament. Vissa individer kan dock behöva lite tid vid första kontakt med obekanta människor, något de delar med övriga tibetanska raser.
Storlek och utseende
Rasen är välbalanserad, stabilt byggd med riklig päls. Mankhöjden är cirka 25 cm. Kroppen täcks av den långa pälsen som består av täckhår och underull. Pälsen kan ha många färger. Rörelserna är fria och lediga.
Pälsvård
Lhasa apsons långa päls består av underull och tämligen grova täckhår. Pälsen är vanligtvis inte fullt utvuxen förrän hunden är 2 år och det är också den perioden under hundens liv som kräver mest skötsel om man tänker ha sin hund långhårig. Pälsvården och hantering av hunden startar redan som liten valp. Pälsen kräver ett bad var sjunde till fjortonde dag med borstning, kamning och torkning med fön. Fråga din uppfödare hur du bäst kan göra.
Övrigt
Även om hunden kommer att hållas med nerklippt päls krävs det pälsvård och att man tränar hunden från tidig ålder att bli hanterad. Om man inte själv klipper pälsen, är det en god idé att lämna in sin hund på hundtrim för kortklippning var tredje till var fjärde månad och däremellan på egen hand hålla efter öron, ögon och klor. Om du sköter om pälsen brukar det gå bra att ha den lång, och planerar du att ställa ut hunden ska pälsen hållas lång.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.