Historik
Rasens ursprung anses vara komihunden, som också är kallad för syrjänernas hund. Stamhundarna härstammar från Ladoga, Karelen, Olonets och Dvina, där de användes för jakt på allt vilt. Rasaveln påbörjades 1936. Ändamålet var att avla fram en robust hund som skäller på storvilt och man kom överens om att rasens namn ska vara karelsk björnhund. Den första rasstandarden fastställdes år 1945 och de första hundarna registrerades år 1946.
Användningsområde
Rasen är en ställande hund, med stor jaktlust, avsedd för jakt främst på älg och björn. Den arbetar mycket självständigt, men samarbetsvilligt och markerar viltet med skall. Sinnena, i synnerhet luktsinnet, är skarpa, varför rasen lämpar sig för storviltjakt. Rasen har mycket bra orienteringssinne.
Hälsa
Rasen är att betrakta som frisk och sund. Det förekommer höftledsdysplasi (HD).
Egenskaper / Mentalitet
Rasen har ett jämnt temperament, är något inbunden och modig med stor uthållighet. Den är mycket självsäker och kan uppföra sig aggressivt mot andra hundar, men aldrig mot människor. En karelsk björnhund har stor kamplust.
Storlek och utseende
Karelsk björnhund är en medelstor, robust och kraftigt byggd spetshund med yvig päls och upprättstående öron. Den är endast något längre än hög. Färgen ska vara svart och vit. Mankhöjd för hanar är ca 57 cm och tikar ca 52 cm.
Pälsvård
Pälsen är lättskött och badas vid behov. Den fäller.
Övrigt
Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.