Irländsk varghund

Rasen användes ursprungligen som en hetsjakthund för jakt på varg och storvilt, men är numera en uppskattad sällskapshund. Den kan också delta i lure coursing (jakt på konstgjort byte) och kapplöpning för att testa de ursprungliga jaktinstinkterna. En irländsk varghund är positiv och vänligt inställd mot både människor och djur. 

Om du funderar på en irländsk varghund:

• Tänk på att rasen är storvuxen och behöver plats både i hemmet och i bilen.
• Valpar och unga hundar är snabbväxande och bör endast motioneras i sin egen takt för att undvika skador på lederna.
• Den sträva och raggiga pälsen behövrer borstas igenom då och då. 

Storlek och utseende

Irländsk varghund är världens mest storvuxna hundras. Den ska ge ett naturligt, raggigt intryck och ha en sträv päls, vilken ger ett gott skydd mot väder och vind. Trots sin storlek ska den ha en typisk, långlinjerad vinthundsprägel och ska inte ge ett tungt intryck. Svansen är lång. Rörelserna ska vara förhållandevis lätta och effektiva.

Rasens färger är enfärgat i grått, brindle (tigrerad), svart, rött, fawn eller vitt, med eller utan vita markeringar. För hanar ska mankhöjden inte understiga 79 cm och vikten 54 kg. För tikar gäller 71 cm respektive 40 kg.

Skötsel

Den sträva pälsen är lättskött men kan behöva ansas ibland och borstas igenom då och då.

Egenskaper och mentalitet

Den är vänlig och tillgiven. Rasens jaktlust finns kvar, men upplevs inte som besvärlig av de flesta ägarna. Den behöver regelbundet få springa och sträcka ut ordentligt. 

Hälsa

Rasen är mycket storvuxen vilket medför en relativt sett kortare livslängd. Rasklubben bedriver tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, med stöd av SKK, forskning kring en hjärtsjukdom som kan drabba rasen; dilaterad kardiomyopati, DCM. Med forskningen vill man få förståelse kring ärftlighet och sjukdomens utvecklingsmönster.

Historik

Ursprunget för irländsk varghund anses mycket gammalt. Redan kelterna hade utbyte med romarna av stora, snabba jakthundar. Vid slutet av 1700-talet var vargen utrotad både på Irland och i England och rasen näst intill försvann. Ursprunget till dagens irländska varghundar räknas tillbaka till en hund, Bran. Med en ättling till Bran och diverse skotska hjorthundar och andra korsningar lyckades skotten G.A. Graham under 1800-talet återskapa rasen. 1920 erkändes den av den irländska kennelklubben. De första exemplaren kom till Sverige 1931 och rasklubben i Sverige bildades 1976.