Historik
Faraohund är en mycket gammal ras som har sitt ursprung på öarna Malta och Gozo i Medelhavet. En teori är att det vi i dag kallar för faraohund, troligtvis är en utav flera likartade raser, som utvecklats ur en vinthundsliknande jakthund med ståndöron. Dessa finns avbildade i egyptiska gravar från cirka 2000 f Kr och finns omtalade i skrifter med ännu äldre ursprung. På 1920-talet importerades faraohund till England och på 1960-talet var den etablerad och har sedan spritts till omvärlden. 1971 importerades den första individen till Sverige.
Användningsområde
I dag räknas faraohunden främst som en ren sällskapshund och den är en populär utställningshund. Aktiviteter med fart och fläkt passar utmärkt för en faraohund, såsom lure coursing (jakt efter konstgjort byte) och agility. Viltspår fungerar också bra. Lydnad går att träna och tävla i de lägre klasserna med utmärkta resultat. Den kan vara impulsiv och det gör att resultatet inte alltid blir som man förväntat sig.
Hälsa
Faraohunden räknas som en mycket frisk ras utan speciella rasrelaterade sjukdomar, men enstaka fall av patella luxation (lösa knäleder) förekommer.
Egenskaper / Mentalitet
Rasen är glad och vänlig till sin natur, både mot människor och hundar. Den kan också bemöta sin omgivning med arrogans eller rent av ointresse när andan faller på. Viss reservation mot främmande människor är normalt, men får inte förväxlas med ren rädsla. Mot familj och vänner har den en innerlig och nära relation. Farohunden är livlig och aktiv som valp och unghund och är mycket förtjust i att följa med sin familj på allehanda aktiviteter och upptåg. Jaktinstinkten ligger alltid latent, där den använder nos, ögon och öron.
Storlek och utseende
Det är en medelstor hund, elegant och smidig. Mankhöjd för hanar är 56–63,5 cm och tikar 53–61 cm. Den är en lite kraftigare hund av vinthundstyp och alltid rödbrun till färgen. Vissa vita tecken förekommer. Pälsen är kort till slät. Öronen är mycket rörliga men upprättstående vid uppmärksamhet. Ögonen är bärnstensfärgade och ovala.
Pälsvård
Faraohunden är mycket lättskött. Med sin korta päls krävs minimal pälsvård. Att torka av hunden med ett fuktigt sämskskinn lite då och då räcker gott och väl. Hunden i sig själv är mycket renlig och luktar nästan aldrig. Detta beroende på den korta pälsen och den tunna underhuden. En dusch ett par gånger per år är fullt tillräckligt. Klor däremot får man klippa ofta för att hållas korta. Öronen torkas ur och tandsten ska hållas efter. Den fäller hår en gång på försommaren, i övrigt väldigt lite.
Övrigt
En faraohund mognar sent både mentalt och fysiskt, men är i gengälld pigg, alert och i god vigör långt upp i åren. Tikarna har oftast sitt första löp mellan 15–24 månaders ålder. En vuxen faraohund är lugn och sansad inomhus men kräver daglig normal motion väl fördelat under dagen. Den njuter av värme och kan ligga och lapa sol på vår och sommar. De tycker också om att ligga högt med utsikt.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.