Ciobanesc romanesc mioritic

Ciobanesc romanesc mioritic är en vakt- och herdehund som inte passar för att leva i stadsmiljö och bo i lägenhet. Den har en stark vilja att vakta och det ställer extra krav på ansvarsfull hundägare. 

Om du funderar på ciobanesc romanesc mioritic:

• Rasen vaktar och kan vara misstänkamma mot okända. Detta ställer höga krav på såväl uppfödare som hundägare.
• Den behöver regelbunden mental träning och fysisk aktivitet.
• Det är en hund som kräver en erfaren ägare.
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.
• Välj en uppfödare du känner förtroende för. Du kan ha stor nytta av uppfödarens kunskap och engagemang genom hela hundens liv.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar ska vara minst 70 cm och tikar minst 65 cm. Den får aldrig verka tung utan ska vara vig och rörlig trots sin storlek. Färgen är vit med svarta eller grå fläckar, eller helt enfärgad och då grå eller vit.

Skötsel

Pälsen är minst 10 cm lång och grov med en mjuk och tät underull. Den kräver att man regelbundet borstar igenom pälsen ordentligt för att inte tova och badas vid behov.

Egenskaper och mentalitet

Att vakta faller sig naturligt för denna herdehund. Den ska vara orädd och ha en instinktiv och ovillkorlig anknytning till sin ”hjord och herde”. Den ska ha ett lugnt och stabilt temperament.

Ciobanesc romanesc carpatin kan genom sitt ursprungliga användningsområde förväntas ha stark vaktinstinkt och stor misstänksamhet mot främmande personer. Detta medför ett särskilt ansvar för såväl uppfödare som hundägare. Ett gott råd är att skaffa kunskap om föräldradjurens mentala egenskaper t ex genom att träffa dem i deras vardagsmiljö och ta del av resultat från mentalbeskrivningar.

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket litet och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Historik

Rumänska herdar använde dessa hundar i för att skydda sina boskapshjordarna. I århundraden har de avlats endast med tanke på deras användningsområden. Först 1981 skrev hemlandet den första rasstandarden.