Ny metod att beräkna inavelsgrad

Nyheter
Uppfödning

Framstegen inom forskningen och molekylärgenetiken medför ny kunskap och nya verktyg. Intressant och lärorikt, men inte alltid så enkelt att förstå sig på och tillämpa i praktiken. Ett aktuellt exempel är de så kallade genomiska inavelsgrader som erbjuds av flera laboratorier som tillhandahåller genetiska tester för hund.

Vad innebär inavelsgrad?

Parning av besläktade individer ger upphov till inavel. En hunds inavelsgrad visar i hur stor andel av hundens genpar som båda genvarianterna är identiska genom arv, dvs samma genvariant har nedärvts från både mamman och pappan. Inavel har traditionellt använts för att få större jämnhet och likhet mellan individerna i en hundras, men idag vet vi att inavel har en negativ inverkan, framförallt på egenskaper som är förknippade med reproduktion och överlevnad. Det kan bland annat ta sig uttryck i minskad fruktsamhet inom rasen och försämrad tillväxt och livskraft hos valpar. 

Utmaningen att begränsa inavel

Att begränsa inavel och bevara genetisk variation utgör en viktig del i avelsarbetet med hund och kan ibland vara utmanande med hänsyn till de numerärt små populationer som flera av våra raser utgör. Beräkning av inavelsgraden för avkommorna i en enskild parning har länge använts som verktyg i avelsarbetet och tillhandahålls genom SKKs e-tjänst Avelsdata. Här kan man också följa inavelsökningen i en ras och säkerställa att denna håller sig på en hållbar nivå.

Dessa stamtavlebaserade beräkningar av inavel baseras vanligen på 5 till 6 generationer och ger således inte någon komplett bild av individens totala inavelsgrad. Trots detta utgör värdena ett användbart verktyg i praktisk avel. Beräkningarna ger en bild av hur avelsarbetet bedrivits under de senaste generationerna, och innebär en möjlighet att undvika nära släktskapsparningar och snabb inavelsökning.

Genomisk inavelsgrad – en ny metod

Under de senaste åren har en ny typ av inavelsgrader lanserats, så kallade genomiska inavelsgrader. Inavel ger tydliga spår i arvsmassan i form av avsnitt av kromosomerna som är identiska mellan släktingar och som saknar variation. Genomiska inavelsgrader baseras på kartläggning av genetiska markörer i arvsmassan och ger en bättre uppskattning av individens verkliga grad av inavel.

Genomisk inavelsgrad är alltså inte samma sak som den traditionella stamtavlebaserade inavelsgraden och värdena är inte heller direkt jämförbara. 

Hur kan genomiska inavelsgrader användas i avelsarbetet?

Tillämpningen av genomiska inavelsgrader i avelsarbetet är inte okomplicerad och i dagsläget finns varken någon enhetlighet i hur analyserna görs eller tydliga rekommendationer. Trots detta kan man ha viss nytta av värdena. Här nedan kan du läsa mer om såväl stamtavlebaserade inavelsgrader som genomiska dito, och få vägledning kring hur SKK och Nordisk Kennelunions vetenskapliga kommitté ser på tillämpningen av genomiska inavelsgrader i avelsarbetet.