Politisk handling krävs i djursjukvården

Från Svenska Kennelklubbens sida lyftes behovet av att Konkurrensverket ges i uppdrag att skapa en referensprislista för att djurägaren ska ha en chans att bedöma om ett pris är rimligt och kunna göra jämförelser mellan olika kliniker. Något som vann gehör hos både moderaternas representant Adam Reuterskiöld och kristdemokraternas representant Magnus Oscarsson.

– Att sätta sig i baksätet och vänta på att marknaden ska lösa det här - det kommer inte att hända. Vi har två miljoner djurägare därute som skriker dagligdags om problemet med skenande kostnader. För mig duger det inte att säga att det här, det löser marknaden, sa SKKs vd Kees de Jong med adress till de medverkande politikerna.

Tredje året i rad

SKK deltog för tredje året i rad i Agrias paneldebatt om djursjukvården som i år fokuserade på veterinärpriserna och bristen på konkurrens. Första året låg mycket fokus på den statliga utredningen ”Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård”. Förra året deltog representanter för veterinärernas arbetsgivarorganisation och veterinärförbundet i diskussionen men nytt för i år är att de inbjudna i stället bestod av politiker. Deltagarna noterade att det nu gått 15 månader sedan remissvaren på utredningen lämnades in.

Enligt data från Agria är svensk djursjukvård absolut dyrast i Norden och ungefär dubbelt så dyr som i Tyskland. Som skäl angav Agrias vd Agnes Fabricius förutom veterinärbrist och brist på pristransparens även en tveksam konkurrenssituation med två dominerande kedjor. Den höga svenska försäkringsgraden har också gjort att vårdgivare har kunnat ta ut höga priser eftersom försäkringarna gått in och ersatt djurägarna.

Situationen är ohållbar

– Den konkurrens och kostnadssituation som har uppstått i Sverige har eskalerat och den är faktiskt helt ohållbar. Politiker och myndigheter behöver kliva in och hjälpa till att skapa sunda marknadsförutsättningar igen, konstaterade Agnes Fabricius.

Kees de Jong lyfte även att SKK tycker att ansvaret för den utförda vården ska ligga på arbetsgivaren och inte den enskilda veterinären. Den enskilda veterinären ska inte behöva överbehandla av rädsla för att bli anmäld utan arbetsgivaren måste stå bakom så att veterinären orkar ta en diskussion med djurägaren om vad som är rimligt att göra.

Exempel från andra länder

Vad gör då andra länder som inte hamnat i samma situation som Sverige? Tyskland har riktpristariffer, Storbritannien har en ytterst aktiv konkurrensmöjlighet och i Frankrike har man en lag som säger att veterinärerna ska vara majoritetsägare i varje klinik för att garantera oberoende. Sverige måste hitta sin egen väg men myndigheter och politiker måste gå in och hjälpa till, sa Agnes Fabricius. Även hon efterlyste ett konkret uppdrag till Konkurrensverket att genomlysa marknaden. Hon vill även ha en prisstandard och hänvisade till Distriktveterinärernas nya offentliga prislista.

Politikerna var överens om att situationen är bekymmersam men hade överlag få egna lösningar utöver att se till att det blir fler veterinärer. Kees de Jong trodde dock inte att fler veterinärer skulle lösa problemet.

– Det finns två väldigt starka aktörer. Vi har försökt att sitta i samma rum och prata med dem men de lämnar det rummet. De undviker samtal. De har inget intresse, konstaterade han.