Ny rapport visar brister i arbetet mot farliga hundar

Beskrivningarna och slutsatserna överensstämmer väl med de problemområden Svenska Kennelklubben identifierat. Rapporten, som lämnades till landsbygdsminister Peter Kullgren den 28 februari, beskriver tillkortakommanden i myndigheternas arbete och brister i lagstiftningen. Det ger en förklaring, om än inte alltid förståelse, till varför det tycks så svårt att få stopp på vissa hundar och deras ägare.

Rapporten konstaterar att tillsynsärenden prioriteras lågt både hos länsstyrelser och poliser. Det leder till att länsstyrelserna fattar få beslut och att polisen gärna kliver ur sitt ansvar att omhänderta hundar, om de kan hänvisa till att den akuta faran är över. Det här är situationer vi känner igen från de beskrivningar vi får från hundägare vars hundar blivit angripna.

Ett viktigt medskick från rapportförfattarna är därför att Polismyndigheten måste säkerställa att interna rutiner är i samklang med lagstiftningen och förarbetena till ansvarsförändringen 2018. Polisen är idag en av få aktörer i samhället som har våldsmonopol och till skillnad från länsstyrelserna kan de agera i akuta fall dygnet runt.

Statskontoret föreslår därför att regeringen förtydligar sina förväntningar på Polismyndigheten. Att det är viktigt att polisen vid allvarliga incidenter kan omhänderta hundar i förebyggande syfte för att skydda omgivningen mot skador eller avsevärda olägenheter - i enligt med lagstiftningen och förarbetena. Regeringen bör också förtydliga att Polismyndigheten ska vara behjälplig och inte ifrågasätta när länsstyrelserna begär handräckning, enligt rapporten.

Samtidigt konstaterar Statskontoret att få anmälningar till länsstyrelserna enligt tillsynslagen leder till några konsekvenser för hundägaren. Under 2022 bara cirka 10 procent av anmälningarna. Det här vittnar om hur lågt länsstyrelserna prioriterar den här sortens ärenden.

Regionala skillnader

Statskontoret pekar även på att konsekvenserna idag inte är lika i hela landet utan blir en följd av var hunden råkar bo. Det här är naturligtvis inte bra, av många skäl. Trots att det inte finns något i tillsynslagen som säger att en hund inte kan omhändertas redan vid första incidenten väljer en del länsstyrelser att tillämpa en trappa där upprepade incidenter ger allvarligare konsekvenser. Andra länsstyrelser tittar i stället på allvarlighetsgraden i händelsen, oavsett om det är första gången eller inte.

Resursbrist anförs ofta som skäl till att inte handla, men rapporten visar att länsstyrelserna lägger cirka 12 miljoner kronor mindre på arbetet med tillsynslagen och på att verkställa beslut om omhändertaganden enligt djurskyddslagen, än de medel de har tilldelats av regeringen för arbetet.

Bristen på samarbete mellan myndigheterna, särskilt på central nivå, hindrar också arbetet att få stopp på hundars attacker. Det leder bland annat till att information som ska skickas mellan myndigheter är ofullständig utifrån den andra partens behov. Insatser försenas.

Vi välkomnar förslag till lagändringar

Vad gäller tillsynslagen konstaterar Statskontoret att länsstyrelserna i många fall helt enkelt saknar mandat att agera. SKK välkomnar därför de förslag till lagändringar som rapporten skickar med till regeringen vad gäller länsstyrelsernas mandat:

• Befogenhet att göra kontroller på plats
• Befogenhet att följa upp beslut fattade enligt tillsynslagen
• Befogenhet att tillfälligt omhänderta hundar, vilket möjliggör snabbare mentaltestning
• Befogenhet att under kontorstid besluta om omedelbart omhändertagande enligt tillsynslagen
• Befogenhet att omhänderta hundar när hundägaren fått hundförbud
• Befogenhet att förelägga hundägaren med krav att göra sig av med hunden vid hundförbud

SKK lyfte i mötet med Statskontorets utredare att det är ett problem att hundägare kan undgå förelägganden eller förbud genom att flytta eller sälja hunden. Statskontorets utredare konstaterar även att det hos länsstyrelserna behövs ett bättre datasystem så att det går att söka på tidigare beslut om förlägganden och förbud i andra län. Något som också nu tycks vara på gång.

I rapporten nämns även möjligheten att införa en sanktionsavgift för överträdelser av tillsynslagen. Det skulle innebära att överträdelser mot tillsynslagen avkriminaliseras. Här menar vi att det behövs mer information för att vi ska kunna ha någon mer detaljerad åsikt.