Welshterrier

Welsh terriern används i dag mest som en sällskapshund. Men det finns några hundar som används i jakt, i första hand som grythundar, men även på småvilt. Rasen används även till hundsporterna; utställning, agility och lydnad.

Om du funderar på welshterrier:

• Den bör uppfostras bestämt och konsekvent.
• Rasen är robust och tålig.
• Pälsen behöver trimmas. Den fäller inte vid regelbunden trimning.
• Jaktintresse finns men den fungerar utmärkt som enbart sällskapshund.
• Welshterriern har en glad, livlig läggning och är sällan försiktig till sin natur.

Storlek och utseende

Welshterrier är en kraftfull, kompakt hund i ett mindre format. Det är en kvadratiskt byggd hund. Mankhöjd maximalt 39 cm och vikt ligger oftast på 9–9,5 kg. Färgen är svart med rödgul tanteckning, men även svartgrå rödmelerad med rödgul tanteckning förekommer.

Skötsel

Rasen är strävhårig, och ska trimmas cirka 4 gånger per år. Där emellan kammar man hunden cirka 1 gång i veckan. När den trimmas regelbundet fäller den inte.

Egenskaper och mentalitet

Welshterriern har en pigg, alert och öppen hund. Men rasen är en tuff och självständig hund som kräver konsekvent uppfostran. De tidigaste welsh terrierna i Sverige var knappt hanterbara. Från 1950-talet och framåt, har uppfödarna arbetat mycket målmedvetet och detta har lett till ett bättre och mycket stabilare temperament. 

Hälsa

Klåda/allergi förekommer, vilket också har ökat. Epilepsi kan förekomma.

Historik

Welshterrier har sin bakgrund i den gamla terrierrasen old english black-and-tan terrier och förekom redan under 1700-talet hos de främsta foxhoundkennlarna i Wales. Den lilla svart-röda terriern var känd som anspråkslös, robust och härdig vilket gjorde att den även användes till jakt på småvilt i gruvdistrikten.

Welshterrierns svarta och mörkröda pälsfärg höll emot sotsmutsen, den mycket tjocka, sträva skyddande pälsen gjorde att hundarna sällan skadades och det lilla formatet gjorde den liten i maten.