Terrier brasileiro

I hemlandet hålls terrier brasileiro oftast som sällskapshund, men den respekteras också högt som jakthund och larmande vakthund. En terrier brasileiro är följsam, aktiv och gillar att jobba. Den trivs bra hos ägare som vill pröva på många olika hundsporter.

Om du funderar på terrier brasileiro:

• Tidig socialisering av valpen är viktigt för att få en trygg och nyfiken kompis.
• Rasen vaktar genom att skälla när något händer.
• Den uppskattar att få vara nära sin familj. Det är inte en hundras som trivs att vara ensam några längre stunder.
• Rasen kan behöva ett täcke under lång utevistelse vintertid på grund av den korta pälsen.
• Om smådjur finns i familjen måste man vara observant, då rasen har jaktinstinkt och kan se dem som byte.
• Välj en uppfödare du känner förtroende för. Du kan ha stor nytta av uppfödarens kunskap och engagemang genom hela hundens liv.

Storlek och utseende

Färgen är alltid tricolor, det vill säga vit med svarta, bruna, blå eller isabellafärgade fläckar samt så kallade tantecken (rödbruna markeringar). Storleksmässigt är den medelstor. Mankhöjd för hanar är 35–40 cm och tikar 33–38 cm. Helhetsintrycket ska vara välbalanserat och smidigt

Skötsel

Pälsen är mycket lättskött då den är slät och kort.

Egenskaper och mentalitet

Rasen är lättlärd, nyfiken och fylld med energi, med en lekfullhet som ofta håller i sig även på äldre dagar. Den passar in såväl i en stadslägenhet som på en stor gård på landet. Rasen trivs bäst när den får tid, uppmärksamhet och kärlek av sin familj, som den älskar högt. Mot främmande personer kan rasen ibland vara försiktig och avvaktande. 

Hälsa

Antalet registrerade individer i Sverige är få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd. Rasklubben rekommenderar uppfödare att kontrollera föräldrarna genom ögonlysning och patellaundersökning före avel.

Historik

Ursprunget för terrier brasileiron är oklart men det som oftast nämns är att de brasilianska studenter som i slutet av 1800- och i början av 1900-talet studerade i Storbritannien och Frankrike, vid sin återkomst till hemlandet förde med sig hundar av ”foxterriertyp”. Dessa korsades sedan med lokala små hundar som fanns vid gårdarna på den tiden. Rasen erkändes internationellt 1964. Första individen registrerades i Sverige 2007.