Strävhårig foxterrier

Strävhårig foxterrier är pigg, alert, smart och påhittig. Den passar utmärkt som sällskapshund och trivs bäst hos den aktiva familjen. Agility och spår är uppskattade aktiviteter för foxterriern. Men rasen gillar även att gosa i fåtöljen eller leta upp en solfläck på köksgolvet.

Om du funderar på strävhårig foxterrier:

• Den behöver en konsekvent fostran och inga dubbla budskap.
• Hunden vill jobba med huvud och näsa, inte boll- och pinnkastning.
• Du bör vara beredd på att kamma din hund en gång per vecka.
• Den behöver trimmas fyra gånger per år.
• Mängden aktivering och träning bör anpassas så hunden inte blir överaktiverad. 

Storlek och utseende

Rasen päls är sträv och färgen är trefärgad vit, svart och brun. Den är en kvadratisk och högbent terrier med ett typiskt skägg. Mankhöjd för hanar är ca 39 cm och för tikar något mindre.

Skötsel

Pälsen hos strävhårig foxterrier kräver en hel del omvårdad. Det är viktigt att den sträva pälsen trimmas och vid regelbunden trimning fäller den inget hår. Trimning innebär att pälsen dras av, när den är mogen (lossnar lätt), vilket lämnar plats för en ny päls att växa ut. Om man istället klipper pälsen blir den silkesmjuk och tappar sina färger och sin sträva struktur, som står emot väta och smuts.

Lämna hunden till en duktig trimmare fyra gånger per år, eller lär dig själv genom att fråga din uppfödare om råd och hjälp med detsamma. Man ska kamma en strävhårig foxterrier en gång i veckan.

Egenskaper och mentalitet

Rasen är uppmärksam, lättlärd och påhittig. Den bör fostras vänligt och konsekvent, eftersom den annars gärna tar överhand. Det är en hundras som önskar både mental och fysisk träning. Att bli sysselsatt tillsammans med sin familj uppskattas mycket. 

Hälsa

Rasen är sund och har inga kända rasbundna sjukdomar. Strävhårig foxterrier uppnår oftast en hög ålder. 

Historik

Ursprungligen kallade man alla hundar av terriertyp som användes till rävjakt för foxterrier (fox = räv). Strävhårig foxterrier är den äldsta av de två foxterrierraserna (det finns en släthårig variant också). Rasens uppgift var rävsprängare, det vill säga att få ut räv som under jakten gått ner i ett gryt. I början fäste man inget eller ringa avseende vid utseendet, om den kunde fungera i jaktsammanhang, annat än att hunden skulle vara tillräckligt mycket vit i pälsen för att lätt skilja sig från räven. 

De två olika pälsvarianterna blandades inbördes till år 1876, då engelska kennelklubben började föra separata register för de olika hårlagen.