Skyeterrier

Skyeterrier har från början varit en grythund (jagade under jorden) och en skadedjursbekämpare. Idag är rasen främst en sällskapshund.

Om du funderar på skyeterrier:

• Skyeterrier är i stort en frisk och sund ras.
• Valpen ska inte motioneras hårt och inte tillåtas hoppa från höjder. 
• Rasen är mycket trofast sin ägare samt familj, och behöver tränas att umgås med främmande.  
• Rasens långa eleganta päls kräver en ägare som gillar pälsvård. 

Storlek och utseende

Skyeterriern är en långsträckt, lågställd hund med ymnig dubbel päls. Kroppen är dubbelt så lång som kroppens mankhöjd. Hunden rör sig utan synbar ansträngning. Den har ett kraftigt fram- och bakparti, en kraftig kropp och starka käkar.

Mankhöjden är cirka 25-26 cm och längd från nosparti till svanstipp är cirka 105 cm, tikar är något mindre. Färgen är svart, mörkt eller ljust grå, fawn eller cream, alltid med svarta tecken. En liten vit bröstfläck kan förekomma.

Skötsel

En skyeterrier kräver pälsvård och för att behålla en välvårdad och elegant hund behöver den kammas och borstas igenom ungefär varannan vecka. Pälsen är dubbel och underullen är kort, tätliggande, mjuk och ullig. Täckhåret är långt, hårt, rakt, slätt och fritt från lockar.

Egenskaper och mentalitet

Rasen är känd för att vara mycket trofast sin ägare, och fungerar bra som familjehund. Den kan vara reserverad mot främlingar, men får inte vara aggressiv. Med tanke på rasens bakgrund kan hunden visa stor jaktlust. Om smådjur såsom möss, hamster och marsvin finns i familjen måste man vara försiktig då hunden kan se dom som byte.

Hälsa

Inga specifika sjukdomar är utbredda inom rasen. Det är dock ganska vanligt med krokiga framben, som ibland kan medföra hälta. Valphälta förekommer och går att förebygga genom att inte motionera valpen för mycket innan ett års ålder och att vara försiktig med att låta valpen hoppa ner från höjder. 

Historik

Skyeterrier är en av de äldsta skotska raserna och tidigare känd som "terriern från de västra öarna". Rasen utvecklades från så kallade highland terrier och en av dessa varianter utvecklades på ön Skye och den kom att få ett ganska speciellt utseende. Ursprungligen är det en terrier med uppgift att vara en effektiv skadedjursutrotande hund.

Från 1870-talet började man att skilja på de så kallade skotska raserna och den engelska kennelklubben beslutade att den västskotska varianten skulle heta skyeterrier.