Skotsk terrier

Skotsk terrier är främst en sällskapshund. Den är sportig och älskar friluftsliv med dagliga långpromenader i skogen.

Om du funderar på skotsk terrier:

• Du bör ha ett intresse för pälsvård. Du bör kamma och borsta igenom hela pälsen varje vecka.
• När man skaffar en skotte måste man vara beredd på att det kostar en del att trimma den.
• Rasen är självständig med stor integritet och har en mycket god förmåga till anpassning.
• Den är pigg och gillar promenader och aktiviteter, gärna ute i naturen. 

Storlek och utseende

Skotten är en stadig, kompakt hund med korta ben och mycket djup välutvecklad kropp. Den är alert och rörlig och ger intryck av stor styrka i litet format. Vikt är enligt rasstandarden 8,5–10,5 kg och mankhöjd är 25–28 cm. Pälsen ska bestå av tät underull och strävt täckhår. De två hårlagen utgör tillsammans ett effektivt skydd mot väder och vind. Färg är svart, vetefärgad eller brindle i alla nyanser.

Skötsel

När man skaffar en skotte måste man vara beredd på att det kostar en del att trimma den. Minst fyra gånger per år behöver den trimmas för att inte bli igenvuxen. Dessemellan räcker det att en gång per vecka kamma och borsta igenom hela pälsen så att inga tovor bildas. Man bör lära valpen från början att stå på ett stadigt halkfritt bord (helst trimbord) och låta sig hanteras.

Egenskaper och mentalitet

Rasen är självständig med stor integritet och mycket god förmåga till anpassning. Den är lättfostrad och behöver gå regelbundna promenader för att må bra. Inomhus är rasen mycket lugn och anpassar sig lätt till skilda miljöer. Skottar kan tränas i både lydnad, spår, agility och viltspår. 

Hälsa

Det finns inga kända rasbundna sjukdomar.

Historik

Ursprungligen avlades skotsk terrier för att hålla nere bestånden av grävlingar, råttor, rävar och andra skadedjur på gårdarna i Skottland. Det var viktigt att hunden fungerade som jakthund.

Det som i dag kallas skotsk terrier kan ha utvecklats och framavlats i östra delen av Skottland i och runt staden Aberdeen, där de flesta av rasens anhängare bodde och verkade. Rasen omtalades därför som aberdeenterrier trots att det aldrig varit någon officiell benämning. I Sverige introducerades skotten runt sekelskiftet 1900.