Schnauzer, svart

Schnauzer är en alert familjehund som passar bland annat väl som bruks-, räddnings- och agilityhund. Den gillar alla aktiviteter och är en trevlig och aktiv allroundhund. Det finns två färgvarianter av rasen: pepper & salt samt svart.

Om du funderar på schnauzer:

• Redan som valp behövs konsekvent och tydlig uppfostran. Vänta inte tills hunden är vuxen innan du lär den saker.
• Du bör ha tid för att ge hunden meningsfull aktivering.
• Det är en hundras där pälsen behöver trimmas och rätt skött fäller den inte.
• Träna korta pass. Schnauzer är lättlärd men blir också fort uttråkad på det den redan kan.
• Rasen används som gårds- och vakthund och vissa vaktinstinkter finns fortfarande kvar.

Storlek och utseende

Det är en mellanstor hundras, mankhöjden är 45–50 cm och vikten är 14–20 kg. En schnauzer är kvadratiskt byggd, kompakt med karaktäristiskt tufft utseende med sin lugg och sitt skägg. Svansen bärs högt över ryggen vilket ger ett säkert uttryck. Rasen har två pälslager; kort värmande och vattenavvisande underull och strävt täckhår som håller smuts och väta borta. Färgen är svart.

Skötsel

Den sträva pälsen kräver en del pälsvård. Den behöver trimmas cirka fyra gånger per år då gammalt täckhår plockas bort och nytt hår kommer fram. Pälsen behöver kammas minst en gång per vecka. Benhår, mage och huvudet med skägg och ögonbryn behöver kammas ut så att det inte bildas tovor. Sköter man om en schnauzer på detta sätt, slipper man att hunden fäller. 

Egenskaper och mentalitet

Rasen är aktiv, lekfull och rolig. Den är familjekär men kan vara avståndstagande till främlingar. Det är en aktiv hund som vill träna och bli aktiverad. Den har lätt för att lära, men trivs bäst med korta träningspass. Rasen behöver redan som valp en konsekvent uppfostran. Schnauzer används som gårds- och vakthund och viss vaktinstinkt finns fortfarande kvar.

Hälsa

Schnauzer är en sund hundras och det finns inga kända rasbundna sjukdomar. 

Historik

Ursprungligen använde man schnauzer i södra Tyskland som stallhund för att den trivdes särskilt väl med hästar. Den var en ivrig och snabb råttfångare, vilket i folkmun gav den namnet ”Rattler”, råtthund. 1895 erkändes rasen som strävhårig pinscher. Namnet ändrades sedan till schnauzer. Kanske syftade man på hundens skägg (Schnauz som på tyska betyder "mustasch").