Miniatyrbullterrier

Miniatyrbullterriern är en utpräglad sällskapshund och en allsidig familjehund som tycker om allt från fartfyllda aktiviteter som agility till viltspår och utställning.

Om du funderar på miniatyrbullterrier:

• Lär dig mer om rasen och var noggrann vid val av uppfödare.
• Det är viktigt att fråga uppfödaren om mentalitet på avelsdjuren.
• Miniatyrbullterriern behöver en tydlig och vänlig hand. Den mår bäst av en balanserad mix av disciplin och kärlek.
• Du måste vara mer envis än din miniatyrbullterrier, sätta gränser och se till att hålla dem.
• Var beredd på att minityrbullterrier tycks finna nöje i att busa med sina ägare genom allehanda upptåg.

Storlek och utseende

Miniatyrbullterriern ska ha en maximal mankhöjd av 35,5 cm. Hunden ska ge intryck av att ha maximal substans för sin storlek. Rasen ska vara kraftigt byggd, muskulös, välbalanserad och rörlig, med ett intresserat, bestämt och intelligent uttryck. Unikt är den konvexa nosryggen och det äggformade huvudet. Färgen är helvit med svarta eller tigrerade fläckar, två- eller trefärgade med svart, brindle (tigrerad), röd eller fawn där vit färg inte är dominerande.

Skötsel

Pälsen ska vara kort, åtliggande, jämn och hård samt ha en vacker glans. Den är lättskött och badas vid behov.

Egenskaper och mentalitet

Rasen har ett stabilt psyke och är godmodig, lekfull och en sann livsnjutare. Den är modig, envis och stark och har en spontan och framfusig karaktär som gör att den kan upplevas som svåruppfostrad. Den härstammar från dogg och terrier och därifrån har den fått en karaktäristisk mix av självständighet, sävlighet, nyfikenhet och explosivitet. Den kräver en konsekvent uppfostran med givna regler redan från valpstadiet.

Hälsa

Rasen har vissa problem med immunologiska sjukdomar men även hjärtfel och njursjukdom förekommer. Rasklubben rekommenderar att årligen testa hjärta, hud och njurar. 

Rasen finns med i Breed Specific Instructions, BSI, för att uppmärksamma trång underkäke där hörntänder kan gå upp i gomtaket, irriterad hud, tunn päls och alltför små ögonöppningar.

Historik

I början av 1800-talet dokumenterades bevis på små bullterriers för första gången. Då gjordes blandningar mellan små terriers (en variation av raser) och bulldogg. Resultatet blev kullar där avkommorna varierade mellan 3,5 och 18 kilo. De flesta gamla illustrationer som finns av så kallade ”råtthundar” visar på små hundar av bullterriertyp, vilka ska ha vägt mellan 4 och 5,5 kilo.

Ett antal uppfödare specialiserade sig på den mindre bullterriern och när Engelska Kennelklubben hade sin 21a utställning 1883 hade miniatyrbullterriern en egen klass, d.v.s. hundar under 11,5 kilo. Under första världskriget föll rasen i glömska och registrerades igen på nytt i Engelska Kennelklubben 1939.