Långhårig vorsteh

Långhårig vorsteh är en allsidig jakthund, som har många användningsområden. Dels den klassiska fågelhundens fågelfinnande på fältet, fjäll eller skog. Rasen är även mycket lämpad som apportör och eftersökshund. Många individer är även lämpade som stöthund på klövvilt.

Om du funderar på långhårig vorsteh:

• Den är framavlad för jakt som stående fågelhund och jaktanlagen är djupt rotade vilket gör att du bör ha jaktintresse.
• Rasen kräver fysisk- och psykisk stimulans.
• Det föds få kullar i Sverige. Kontakta rasklubben för råd och tips
• Den har ett balanserat, lugnt och stabilt temperament och är godmodig och lättdresserad.
• Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.

Storlek och utseende

Långhårig vorsteh ska vara kraftig och muskulös med flytande linjer. Den ska inte vara högställd Alltför massiva och därmed tunga hundar är inte önskvärt. Mankhöjd för hanar är 63–66 cm och för tikar 60–63 cm. Färgen är brun eller brun med vita eller spräckliga tecken (så kallad skimmel).

Skötsel

Pälsen ska varken vara överdrivet riklig eller alltför kort. På ryggen och kroppens sidor ska pälsen vara 3-5 cm lång och ligga tätt an. På halsens undersida, bröstet och buken får pälsen vara något längre. Pälsen mellan tassarnas trampdynor behöver hållas kort, speciellt på vintern. I övrigt räcker normal borstning.

Egenskaper och mentalitet

Långhårig vorsteh har ett balanserat, lugnt och stabilt temperament och är godmodig och lättdresserad. Rasen är en jakthund som behöver både fysisk- och psykisk stimulans.

Hälsa

Rasen deltar tillsammans med övriga raser inom Svenska Vorstehklubben (SVK) i ett övervakningsprogram för kontroll av höftledsdysplasi (HD). Målmedveten avel ska förebygga just uppkomst av HD hos denna typ av arbetande fågelhund. Långhårig vorsteh är i grunden en robust och sund hund.

Historik

Långhårig vorsteh härstammar från såväl fågelhundar som vattenhundar och drivande hundar, vilket grundlagt rasens stora mångsidighet. Redan 1879 fastställdes de viktigaste rastypiska egenskaperna och alltsedan dess har rasavel bedrivits. 1897 upprättade friherre von Schorlemer den första rasbeskrivningen och därmed lades grunden för dagens rasavel. Rasen importerades till Sverige 1976 av Richard König. Han tog in en hanhund och tre tikar från dåvarande Västtyskland.