Labrador retriever

Labrador retriever är en jakthund som arbetar efter skott och används för att apportera fågel och småvilt. Rasen meriteras på jaktprov och utställning. Egenskaperna som behövs för att bli en duglig apportör, bland annat samarbetsvilja, följsamhet och arbetslust, gör att rasen kan användas till nästan allt annat också. Många meriterar sin hund på viltspår och använder den som eftersökshund.

Labrador retriever används också som ledar-, service- och narkotikahund och inte minst som familjehund. Även om rasen inte är en brukshund är det många som tränar och tävlar inom bruksgrenarna och i lydnad.

Om du funderar på labrador retriever:

• Fundera igenom om du har tid och ork att ge din labrador ett aktivt och innehållsrikt liv.
• Bestäm dig för vad du vill göra med din labrador och sök efter en uppfödare som motsvarar dina önskemål.
• Kontrollera föräldrarnas höftledstatus, HD, och tidigare avkommor, föräldrarnas syskon, jämför med rasens medelvärde.
• En labrador ska vara social, glad, snäll samt vänlig och spontan i kontakten med andra hundar och människor. 

Storlek och utseende

Rasen är starkt byggd, kompakt och mycket rörlig. Den har bred skalle, bred och djup bröstkorg, brett och starkt ländparti och starka bakben. Mankhöjd för hanar är ca 56–57 cm och för tikar ca 55–56 cm. Pälsen ska vara kort och tät utan vågor eller fransar. Den ska kännas jämförelsevis hård vid beröring, samt ha vattenavvisande underull. Svansen ska vara mycket tjock vid ansättningen och smalna gradvis mot spetsen.

Färgen är enfärgat svart, gul eller leverbrun. Gult får variera från ljust gräddfärgat till rävrött. Vit fläck på bröstet kan förekomma.

Skötsel

Labrador retriever har en lättskött och smutsavvisande päls. Vid fällning behöver man borsta pälsen med till exempel en borste med gummipiggar. Vid behov badas hunden med eller utan schampo. Ska man ställa ut sin labrador kan man inför utställning runda av de yttersta håren på svansen. Bad med schampo strax innan utställning bör undvikas då det kan påverka pälsen struktur.

Egenskaper och mentalitet

En labrador ska vara social, glad, snäll samt vänlig och spontan i kontakten med andra hundar och människor. Den är följsam med en stark vilja att vara till lags. En labrador vill gärna bära på saker. Rasen behöver rätt mycket motion, men framför allt behöver den aktiveras och få meningsfulla uppgifter. Det kan vara att apportera på jakt, apportera dummies, personsöka, viltspåra, träna lydnad eller till exempel söka kantareller i skogen. Det viktiga är att den får använda huvudet.

Labradoren är en av våra mest populära hundraser och mycket omtyckt tack vare sitt vänliga sinnelag och sin stora dresserbarhet. Inom rasen finns uppfödare med olika målsättning med sin avel – några är inriktade främst på de exteriöra egenskaperna, andra är framför allt intresserade av jaktegenskaperna. Det är därför viktigt att du som blivande ägare är klar över vilken typ av labrador du önskar. 

Hälsa

Rasen är relativt frisk men höftledsdysplasi, HD, armbågsledsdysplasi, ED, fetma och hältor förekommer. För ögonsjukdomen PRA finns nu ett DNA-test där resultatet registreras av Svenska Kennelklubben. 

Historik

Labradoren kommer troligen från Kanada, där fiskare använde den för att simma iland med förtöjningsrep till båtar. Besökande engelsmän fascinerades av dessa duktiga simmare och apportörer och tog rasen till England i början av 1800-talet. Där korsades den bland annat med andra retrieverraser och blev populär som apportör vid småviltsjakt.

Den fick sitt namn och erkändes som ras av den engelska kennelklubben 1903. I dag anses England vara rasens hemland. På 1970-talet ökade rasen stort och den är i dag mycket populär.