Juzjnorusskaja ovtjarka

Juzjnorusskaja ovtjarka är en ovanlig ras i Sverige. Det är en stor vakt- och herdehund som ursprungligen användes för att vakta får. Rasen har stark vaktinstinkt och försvarar sitt revir. På grund av dessa egenskaper är rasen inte en lämplig förstagångshund och lämpar sig heller inte som enbart sällskapshund utan behöver få meningsfyllt arbete.

Om du funderar på juzjnorusskaja ovtjarka:

• Den har utpräglad vaktinstinkt, är självständig och något reserverad mot främlingar.
• Det är en hundras för den som har erfarenhet av hundar med dessa egenskaper. 
• Rasen behöver mycket motion.
• Den tjocka pälsen behöver mycket pälsvård, gärna dagligen.
• En juzjnorusskaja ovtjarka gillar att vara utomhus, och har en päls som är anpassad för alla typer av väder. 
• Det är viktigt att tidigt träna valpen att umgås med människor och bli hanterad.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är minst 65 cm och tikar minst 62 cm. Vikt är 45–75 kg. Pälsen är 10–15 cm lång, grov, tät och svagt vågig. Underullen är tät och tjock. Färgen är mestadels vit men även vit/gul-skiftande, halmgul, grå i alla nyanser liksom vit med svaga grå tecken eller gråbrokigt.

Skötsel

Pälsen är tjock och består av längre hårda täckhår och tät underull. Den kräver mycket pälsvård och vid fällning behöver man borsta pälsen varje dag. Pälsen bör också tvättas ofta för att minska risken för tovor.

Egenskaper och mentalitet

Självständig, intelligent och modig är några av de ord som beskriver denna arbetande hundras. Den har stark vaktinstinkt och kan vara reserverad mot främlingar. Det krävs erfarenhet för att ta sig an en juzjnorusskaja ovtjarka som kan vara mycket aggressiv när den befinner sig på sitt eget område. Väl utanför, på utställningar med mera, är det oftast inga problem om hunden har fått den rätta socialiseringen och uppfostran. 

Hälsa

Det är en relativt frisk hundras, men höftledsdysplasi, HD, och öronproblem förekommer. Livslängden är cirka 10–14 år.

Historik

Stora vita herdehundar är sedan hundratals år kända i de vidsträckta bergsområden som sträcker sig genom Europa mot främre Asien. Juzjnorusskaja ovtjarka (även kallad sydrysk herdehund) fyllde ett behov av stora självständiga hundar som kunde skydda boskapen mot vargar och tjuvar. Den tjocka vita pälsen fick hundarna att smälta in i fårhjorden och skyddade mot såväl kyla som starkt solsken.

I början av 1800-talet var rasen spridd över hela Ryssland. Intresset för rasen försvann vid tiden för ryska revolutionen för att återuppstå 1939 på en hundutställning.