Japanese chin

Japanese chin är en utpräglad sällskapshund med normal livslängd på 10–12 år, eller mer.

Om du funderar på japanese chin:

• Rasen är trots sin litenhet en livlig och alert hund.
• Den är känslig för familjens olika sinnesstämningar.
• En japanese chin bör ha möjlighet att få daglig motion i form av promenader eller att kunna springa fritt i inhägnat område.
• Rasen passar bäst i hem med lite äldre barn.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är ungefär 25 cm och tikar är något mindre. En kvadratisk dvärghund med högt ansatt svans, buren över ryggen, ganska kort hals, stort runt huvud med hängande öron, mörka, runda ögon, trubbig nos med uppsvängd haka och väl utfyllda noskuddar (överläppar). En rekommendation finns att sundheten ska premieras framför storleken. Japanese chin finns i två färgkombinationer; vit/svart och vit/röd. 

Skötsel

Pälsvården är inte krävande. Det räcker att kamma igenom pälsen en gång i veckan. Se upp med håret bakom öronen som kan tova sig. 

Egenskaper och mentalitet

Rasen är en underbar sällskapshund med lite kattlikt beteende. Den vill gärna sitta högt och tvättar sig ofta som en katt i ansiktet med frambenen. Japanese chin älskar att vara med familjen i allt vad dom företar sig och passar inte där den måste lämnas ensam längre stunder. Den är raspräglad och är lycklig om den får umgås med sin egen ras med sitt speciella beteende. Japanese chin är inte en skällig ras.

Hälsa

På enskilda individer har påvisats patellaluxation (lösa knäleder), blåsljud på hjärtat, epilepsiliknande anfall samt trånga andningsvägar. Uppfödarna arbetar aktivt med att förbättra rasens hälsa så att avkomman ska få goda förutsättningar till god hälsa. Som alla plattnästa, kortskalliga hundar kan rasen ha problem i stark värme och extrem kyla.

Rasen finns med i Breed Specific Instructions, BSI, när det gäller andning och ögon.

Historik

Japanese chin är en av de många kortnosiga  raser som har sitt ursprung i Asien. Rasen omnämns först under 700-talet, då i Korea. Man tror också att de ägdes av kejsarfamiljerna i Kina och Japan. I Skandinavien har denna lilla mysiga hundras överraskande nog aldrig tillhört de populäraste dvärghundsraserna. Som mest har det registrerats kring 100 valpar per år. Det har kontinuerligt importerats hundar från England, USA och indirekt har också japanska blodslinjer kommit in.