Irländsk terrier

I dag är irländsk terrier huvudsakligen en glad, trevlig familjehund och en mycket allsidig sådan. Särskilt lämplig är den i den aktiva familjen. Den uppskattar att ha meningsfulla arbetsuppgifter och sysselsättning. Med hänsyn till sin mentalitet, sin snabbhet och smidiga kroppsbyggnad fungerar den med rätt förare, utmärkt på lydnadstävlingar, agilitybanor, bruksprov, viltspår och eftersök.

Om du funderar på irländsk terrier:

• Rasen kräver att du har tid för din hund och passar utmärkt i aktiva familjer.
• Pälsvården är ganska krävande. Den behöver trimmas 3–6 gånger per år, men fäller då inte nämnvärt.
• Vissa individer har jaktinstinkt och de kan även ha en del vaktegenskaper.
• Den är gillar barn och är en robust lekkamrat i alla lägen.
• Redan från valpåldern kräver den en vänlig, men tydlig och konsekvent uppfostran.

Storlek och utseende

Mankhöjden ska vara ca 46 cm men vanligen varierar den mellan 46–50 cm hos hanar och 44–48 cm hos tikar. Kroppsformen är rektangulär och ger ett livligt, smidigt, strävhårigt intryck. Viktigt är en kombination av elegans och substans utan klumpighet. Kroppsbyggnaden är konstruerad för snabbhet, smidighet, uthållighet och styrka. Pälsen är tät, sträv, och färgen vetefärgad till mahognyröd.

Skötsel

Pälsen består av en tät, mjuk underull samt hårdare sträva, vattenavvisande täckhår. Beroende på ägarens egna önskemål bör pälsen för vardagsbruk trimmas 3–6 gånger per år och till utställning betydligt oftare. Mellan trimningarna behöver pälsen enbart borstas av. Man har då en hund som inte fäller särskilt mycket.

Egenskaper och mentalitet

Irländsk terrier har liksom andra terrier, ett arv av jakt- och vaktegenskaper. Den är alert, energisk, godlynt, vänlig och tillgiven sin familj som den älskar att vara tillsammans med. Rasen är mycket lättlärd om man motiverar den på rätt sätt. Det är en självsäker, orädd, kaxig, busig, lekfull och nyfiken kompis.

Hälsa

Irländsk terrier anses sund och har inga kända rasspecifika sjukdomar.

Historik

Rasens ursprung anses dateras till cirka 1880 då den första rasstandarden fastställdes av The Irish Terrier Club i Dublin. På norra Irland utvecklades en röd terrier med tät, strävhårig och vattenavvisande päls. Ursprunglig användning var som mångsidig gårdshund, sällskapshund, utmärkt vakthund, skicklig råttfångare och allsidig jakthund.

Dess intelligens, mod, vaksamhet, snabbhet och uthållighet gjorde att den utnyttjades som bevaknings, patrull- och rapporthund under första världskriget.