Irish glen of imaal terrier

Irish glen of imaal terrier är i dag en glad och aktiv sällskapshund. Ursprungligen användes den för jakt på grävling och utter samt till att vakta. Rasen har en stark flockkänsla och trivs bäst när hela familjen är samlad. Med andra ord, en mycket god familjekamrat, som finns vid din sida i vått och torrt. Den gillar agility, långpromenader, sök- och spårarbete.

Om du funderar på irish glen of imaal terrier:

• Rasen kräver en tydlig, konsekvent och tålmodig uppfostran, redan som liten valp.
• Rasen är ovanlig i Sverige, var ute i god tid när du letar efter en valp.
• Som ägare kommer du bli en ambassadör för en av världens numerärt minsta hundraser, så var beredd på många trevliga pratstunder.

Storlek och utseende

Det är en medelstor kortbent hund med medellång päls. Färgen är vete eller blue brindle (tigrerad). Den ger intryck av stor styrka med maximal substans i förhållande till storlek. Kroppen är längre än den är hög och är lågställd. Mankhöjden för hanar är max 35,5 cm och tikar förhållandevis mindre. Vikten för hanar är ca 16 kg, tikar förhållandevis mindre.

Skötsel

Pälsen är medellång med sträv struktur på täckhåren och mjuk underull. Den behöver trimmas 2–3 gånger per år och kammas 1–2 gånger per vecka. Hunden bör se ut som en arbetande terrier och trimningen/pälsvården bör ske utifrån den aspekten. När det gäller pälskvaliteten eftersträvas så sträv päls som möjligt. 

Egenskaper och mentalitet

Irish glen of imaal terrier har gott självförtroende, är social, orädd och har en stor portion envishet. Den kan ha stor jaktlust och mod när så behövs. I övrigt är den vänlig, foglig och utstrålar en stark personlighet. Rasens lojala och tillgivna temperament gör den mycket lämplig som sällskapshund.

En irish glen of imaal terrier ska vara rörlig, aktiv och arbeta tyst. Det sägs att den inte är lika hetlevrad som andra terrier, men den är alltid uppmärksam och arbetsvillig.

Hälsa

Irish glen of imaal terrier är i grunden en sund hundras med få kända hälsoproblem. Det finns fall i Europa och USA av PRA-CR3D (ögonsjukdom), men det finns hittills inga konstaterade fall i Sverige.

Historik

Liksom många andra raser inom terriergruppen accepterades hundrasen inte riktigt av de jagande herrskapsfolken förrän på mitten av 1800-talet. Det är en gammal ras, som helt enkelt ignorerades under lång tid, snarare än ett modernt avelsexperiment. 

Rasen har använts som robust gårds- och grytjakts hund i århundraden och har varit en väldigt lokal företeelse i den ensliga dalen Glen of Imaal, County Wicklow, Irland. Den blev erkänd av irländska kennelklubben först 1934.