Hollandse herdershond, långhårig

Hollandse herdershond användes tidigare mest som vakt- och vallhund i fårflocken. Numera används den som polishund, vakthund, brukshund och sällskapshund. Den är förhållandevis okänd utanför sitt hemland, och rasen är globalt sett numerärt liten.

Hollandse herdershond består av tre olika varianter, som enligt rasstandarden endast skiljer sig åt i pälstyp; korthårig, långhårig och strävhårig.

Om du funderar på hollandse herdershond:

• Rasen kräver och trivs bäst med en aktiv och intitiativrik ägare. 
• Den behöver dagligen såväl fysisk som mental aktivering.
• Denna långhåriga variant kan behöva en del pälsvård.
• Rasen inte är en lämplig förstagångshund.

Storlek och utseende

Det är stor hund som är byggd för hårt arbete. Mankhöjd för hanar är 57–62 cm och tikar 55–60 cm. Vikt är ca 22–32 kg. Denna långhåriga variant har en lång, rak, åtliggande kraftig päls, med mjuk underull. Färgen är brun med gula strimmor (guldbrindle), eller grå med silverstrimmor (silverbrindle) med tigrering över hela kroppen. 

Skötsel

Även om pälsen hos den långhåriga varianten är längre är den trots allt tämligen lättskött och borstas samt badas vid behov. 

Egenskaper och mentalitet

Hollandse herdershond är mycket formbar, vaksam och trogen sin förare och familj. Sina medfödda anlag och egenskaper som vallhund gör rasen till en värdefull brukshund med snabba reaktioner och ett livligt och vaket temperament. Den är uthållig, aktiv och rörlig. Rasen används bland annat som vakt- och tjänstehund.

Hälsa

Hollandse herdershond är en relativt frisk hundras men höftledsdysplasi, HD, förekommer. 

Historik

Hollandse herdershond härstammar troligtvis från samma förfäder som schäfer och de fyra varianterna av belgisk vallhund. Även om rasen förekommer i tre hårlagsvarianter, kort-, lång- och strävhårig, betraktas de som en och samma hundras. 1898 bildades Nederlandse Herdershonden Club, som i dag är rasens moderklubb i hemlandet.