Grosser schweizer sennenhund

Spår, sök och drag är utmärkta sysselsättningar för en grosser schweizer sennenhund. Hundarna älskar att dra pulkor och kärror. Träning med enformiga moment som upprepas gång på gång är inte rasens starka sida. Rasen är idag en trevlig familjehund, men kräver sysselsättning och trivs bäst att alltid få vara med sin familj. 

Om du funderar på grosser schweizer sennenhund:

• Du bör helst ha tidigare hundvana om du ska äga och uppfostra en grosser schweizer sennenhund.
• På grund av rasens ursprungliga vaktbeteende behöver valpen socialtränas.
• Den är en storvuxen ras som behöver ordentligt med motion varje dag. Valpar och unghundar ska motioneras med försiktighet.
• Rasen är en utmärkt familjehund.
• Den trivs bäst när den får vara med sin familj och passar inte till att vara ensam mycket.

Storlek och utseende

Grosser schweizer sennenhund är en stor, stark och muskulös hund med kraftig benstomme. Mankhöjden för hanar är 65–72 cm och för tikar 60–68 cm. Trots sin storlek och tyngd är rasen uthållig och rörlig. Könsprägeln är tydlig. Pälsen har ett medellångt täckhår och tjock, mörkgrå till svartfärgad underull. Färgen är svart (grundfärg) med rödbruna och vita tecken.

Skötsel

Den korta pälsen är enkel att sköta. Vanligast fäller hunden två gånger per år.

Egenskaper och mentalitet

Grosser schweizer sennenhund är en aktiv hundras med stort självförtroende. Den är orädd, uppmärksam, vaksam och ska ha ett pålitligt temperament. Rasens ursprungliga vaktbeteende är väl bevarat. Den är mycket tillgiven sin familj och vaktar alla som tillhör familjeflocken.

Rasklubben har utformat ett drag- och arbetsprov utifrån rasens ursprungliga arbetsområde när den drog en vagn med till exempel mjölk till ortens mejeri. 

Hälsa

Rasen har ett antal ärftliga sjukdomar. Höftledsdysplasi, HD, armbågsledsdysplasi, ED, och osteochondros (bogskador) förekommer. Andra sjukdomar som kan förekomma är epilepsi, magomvridning, mjältomvridning och pyometra (livmoderinflammation).

Historik

Rasen är störst bland de fyra schweiziska sennenraserna (appenzeller sennenhund, berner sennenhund, entlebucher sennenhund, grosser schweizer sennenhund). Rasens förfäder var starka hundar som kallades slaktar- eller boskapshundar och för länge sedan fanns utspridda i Mellaneuropa. De avlades fram av kreaturshandlare, hantverkare och bönder för att användas som skydds-, vall- och draghundar.

Hundarna användes av fattiga bönder för att dra stora mängder last i små kärror. Dessutom vaktade de gårdarna och vallade boskapen åt bonden. År 1939 erkändes rasen grosser schweizer sennenhund av FCI, den internationella kennelfederationen.