Broholmer

Broholmer är en stor och pampig hund. Den har bakåt i tiden använts som vakthund på större gårdar och slott i Danmark. Dagens hundar har kvar sina vaktegenskaper men ses nu mer som en sällskapshund. Likt alla hundar behöver den sin dagliga dos av motion och mental stimulans. 

Om du funderar på broholmer:

• Det är en stor och tung hund som tar och kräver plats. I och med storleken är den inte alltid så smidig.
• I och med storleken går det åt en hel del foder.
• Då rasen fortfarande är under rekonstruktion bör man vara villig att delta i avelsarbetet.
• Den är mycket familjär och blir olycklig av att vara ensam. Man bör ha mycket tid att vara tillsammans med sin hund.
• Rasen är en bra familjehund då den är tålig och mycket älskvärd mot sin familj; stor lugn och trygg men ändå vaktande.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är ca 75 cm och tikar ca 70 cm. Vikt för hanar är 50–70 kg och tikar 40–60 kg. Pälsen är kort och färgen är gul med svart ansiktsmask, rödgul eller svart.

Skötsel

Broholmer har korthårig päls, så pälsvården är enkel. Den badas vid behov. Pälsen har tät underull och behöver därför borstas vid fällning som kan vara riklig.

Egenskaper och mentalitet

Broholmer ska vara lugn, tålig, vänlig och ändå vaksam. Den vill alltid vara nära sin familj, som den älskar över allt annat. Rasen behöver tidigt social miljöträning och kan vara reserverad mot främlingar. 

Hälsa

Rasen har överlag god hälsa men en del ledproblematik förekommer. Rasklubbarna i Sverige och Danmark arbetar aktivt med att förbättra detta.

Historik

Rasen är som hundtyp känd sedan medeltiden då den bland annat användes till hjortjakt. Senare användes den mest som vakthund på större gårdar och slott. I slutet av 1700-talet renavlades rasen och ökade i antal tack vare greve Sehested på Broholm, varifrån rasen har sitt namn.

Efter andra världskriget dog rasen nästan ut, men i mitten av 1970-talet började en grupp intresserade att, tillsammans med danska kennelklubben, återuppbygga rasen. Broholmer erkändes som hundras av FCI, den internationella kennelorganisationen, år 1998.