Briard

Briard är en brukshund och en lättlärd samt lyhörd kompis att jobba med. Den lämpar sig som tjänstehund så väl som för hundsporterna lydnad, sök, spår, agility med flera. I övriga Europa ser man även många som tränar och tävlar i bruksgrenen skydds. I bland annat Frankrike används briard fortfarande som vall- och vakthund. Det är en mycket bra allroundhund.

Om du funderar på briard:

• Briard har fortfarande de egenskaper ´som en vakt- och vallhund behöver, vilket en ägare måste vara medveten om. 
• Den är en stor och livlig hund som behöver aktiveras för att må bra.
• Rasen behöver en vänlig och konsekvent ägare
• Det är viktigt att en briard tränas i social sammanhang och miljöträning under uppväxten.
• En briard kräver en del pälsvård.

Storlek och utseende

Briard är en kraftfull och rörlig hund. Mankhöjd för hanar är 62–68 cm och för tikar 56–64 cm. Pälsen är lång och böljande. Färgen är enfärgad och den fawnfärgade briarden har en varm ton. Svart, fawn och grått är vanligast förekommande färgerna.

Skötsel

Briarden har en tät och torr, lite gethårsliknande päls som är minst 7 cm lång. Pälsen ska varken klippas eller trimmas men bör borstas och kammas igenom ordentligt en gång per vecka. Rasen fäller inte men på grund av den långa pälsen får man räkna med att den drar in en del barr, sand, gräs med mera.

Egenskaper och mentalitet

En briard är trogen och lojal mot sin familj, tycker om att hålla sin flock samlad och har en utpräglad revirkänsla. Det gör den till en följsam hund som inte brukar vilja ge sig ut på egna äventyr. Det är absolut ingen "soffpotatis” utan en aktiv och livlig hundras som behöver få arbeta på ett eller annat sätt.

Allmänt anses den tillhöra de hundraser som mognar sent i livet. Det krävs därför lite extra tålamod, glimten i ögat och en viss envishet från dess ägare de första åren.

Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, och magomvridning förekommer. Nattblindhet (ögonsjukdom) upptäcktes för några år sedan, men detta är inget problem längre.

Historik

Briard har lång tid tillbaka använts till att valla och vakta får- och boskapshjordar i Frankrike. Med sin storlek och styrka var den väl rustad för möten med vargar och andra inkräktare, även tvåbenta. Efter franska revolutionen på 1700-talet kom hundtypen till stor nytta då de grevliga domänerna delades upp i små oinhägnade jordstycken.

Under de båda världskrigen användes rasen av franska armén som ammunitionsbärare och i tjänst för Röda korset.