Breton

Breton används i Sverige huvudsakligen som stående fågelhund vid jakt på tryckande fågel på fjäll, i skog och på fält. Även vid apportarbete på land och i vatten fungerar rasen utmärkt och många individer har stor vattenpassion. Breton används i andra länder också som stötande och kortdrivande hund. I Sverige ökar rasen framförallt i Norrland, där möjligheterna till skogsfågeljakt och ripjakt för alla jaktintresserade är stora.

Om du funderar på breton:

• Det är en jakthund. Om du inte tänker jaga så finns det troligen bättre rasval.
• Den har hög psykisk och fysisk energi som behöver kanaliseras. Du bör ha tillgång till mark där den kan få springa fritt.
• Den är en tuffing som behöver en bestämd, klok och aktiv ledare.
• Jakt, skidåkning med draghund och agility är strålande aktiviteter.
• Jaktprov (fält, fjäll, skog, apport) och deltagande i utställningar ger stora möjligheter till ett aktivt liv med hund.

Storlek och utseende

Rasen ska vara harmoniskt konstruerad med kraftig benstomme, utan att vara grov. Helheten ska vara kompakt och kraftig men inte tung, utan tillräckligt elegant. Vaken blick, högt ansatta öron och lätt uppnäsa utmärker huvudet. Breton framställs ofta svanslös och i rasen finns anlag för naturlig stubbsvans. Mankhöjd för hanar är 48–51 cm och för tikar 47–50 cm. Pälsfärgen är vit med medelstora, oregelbundna fläckar i antingen orange, leverbrunt eller svart. Tanteckning förekommer hos både skäck och skimmeltecknade hundar.

Skötsel

Variationer i pälstyp förekommer, men slät, inte alltför lång och lockig päls föredras. Dess päls är ”självvårdande” och kräver sällan mer än urborstning och någon enstaka dusch.

Egenskaper och mentalitet

Outtröttlig energi, intelligens och samarbetsvilja är nyckelorden för att beskriva rasen. En breton söker ögonkontakt med människor, har en livlig blick och ett intelligent uttryck. Rasen är lågaggressiv i förhållande till andra hundar, andra djur och människor. Den är följsam och lättdresserad om den förs med den fasta hand som hundar med stor jaktlust och energi kräver.

Rasen är den minsta av de stående fågelhundarna men är i alla jaktliga avseenden fullstor. Det mindre storleken gör den lätt att ha och transportera och är ett stort plus i många sociala sammanhang. 

Hälsa

Rasklubbens valspråk är ”Liten och sund, stående fågelhund”. Den mentala och fysiska hälsan inom rasen är generellt utmärkt. Många individer är fortsatt jaktligt aktiva högt upp i åldrarna. Epilepsi förekommer i låg frekvens och höftledsdysplasi (HD) likaså.

Historik

Rasen skapades på 1800–talet genom parningar mellan hundar av setter-typ och olika spanieltyper. Den allra första rasstandarden för denna medfött kortsvansade spaniel från Bretagne fastställdes av den franska rasklubben 1908. Den största populationen finns i USA. Rasen är relativt stor och växande i Italien, Grekland, Norge, Argentina, Canada och Japan. Till Sverige kom rasen via Norge i slutet av 1950-talet. 1954 hade de första norska bretonerna importerats från USA till Norge och 1958 importerades den första individen till Sverige.