Bergamasco

I Sverige är bergamasco i första hand en sällskapshund men man bör känna till att vaktinstinkterna finns i rasen. Den speciella pälsen kräver en hel del jobb på den unga hunden men som vuxen fullpälsad så är den inte särskilt krävande. 

Om du funderar på bergamasco:

• Rasen är självständig och kan passar mindre bra för exempelvis tävlingslydnad. 
• Den trivs med sin flock men besitter en hel del vaktinstinkt och det ställer krav på ägaren.
• Den trivs inte att vara utan sin familj.
• Rasen väcker alltid uppmärksamhet på grund av sitt utseende. Promenaden kan därför ta lång tid.

Storlek och utseende

Bergamasco är en medelstor hund med en uppseendeväckande och spektakulär päls som består av hopfiltade platta band. Mankhöjd för hanar är ca 60 cm och tikar 56 cm. Vikt är för hanar 32–38 kg och för tikar 26–32 kg. Färgen är grå med eller utan svarta fläckar eller enfärgat svart. Pälsen kan senare få schatteringar i fawn eller isabella.

Skötsel

Pälsens specialla utseende kräver mycket omvårdnad för att det ska bli bra. Pälsen börjar tova sig i 1-årsåldern och bör då delas upp när man kan skönja strukturer i tovorna. Denna delning bör man underhålla den första tiden för att påskynda processen. När tovorna (bioccoli) fått sin färdiga struktur gör man ingen mer med pälsen. 

En färdigtovad bergamascopäls tvättas inte oftare än en helyllekappa. Runt munnen samt vid buken och baken kan de behövas tvättas oftare. En färdigpälsad bergamasco fäller ingen päls.

Egenskaper och mentalitet

Rasens ursprungliga uppgift är att tillsammans med sin herde, valla och vakta fårhjordarna mot rovdjur. Dessa egenskaper finns kvar i dagens hundar. En bergamasco tycker om att vara nära människor och vill gärna ha kontroll på var alla finns. Den vaktar sitt territorium genom att valla bort ovälkomna gäster och kan även nypa till på inkräktaren om vallningen inte är effektiv nog.

Hälsa

Antalet registrerade individer i Sverige är ännu inte så många och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Historik

Herdehunden från Bergamoalperna i norra Italien anses ha mycket gammalt ursprung. Den har förekommit överallt i de italienska alplandskapen men var vanligast i Bergamos dalgångar där fåruppfödning sedan sekler varit den främsta näringen. Deras främsta uppgift var att skydda hjordarna mot rovdjursangrepp men de fungerade även väl som vallare.

Bergamasco är en mycket gammal hundtyp som förekommer i litteratur från 1700-talet där det står att ”trots sitt vänliga väsen tycks hunden inte rädas vargen”.