Australian stumpy tail cattle dog

Australian stumpy tail cattle dog är en arbetande hundras, framtagen för vallning och vakt. Rasen trivs bäst bäst med att dagligen få arbeta eller träna, och klarar med lätthet långa arbetspass. 

Rasen är ovanlig i Sverige. Den är provisoriskt erkänd av FCI, den internationella kennelunionen.

Om du funderar på australian stumpy tail cattle dog:

• Rasen trivs och passar bäst i en aktiv familj.
• Den behöver regelbunden aktivitet och mental stimulans för att trivas.
• Rasen kräver en hundvan, konsekvent och ansvarsfull ägare.
• Som ägare behöver du vara lyhörd för hundens signaler och tolka dem rätt.
• Rasen är mycket uppmärksam, snabb i reaktionerna och lyhörd på olika signaler.
• Välj en uppfödare du känner förtroende för. Du kan ha stor nytta av uppfödarens kunskap och engagemang genom hela hundens liv.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är 46–51 cm och tikar 43–48 cm. Det är en medelstor, kraftig, kompakt, robust och smidig hund med kraftfullt huvud. Pälsen är kort men dubbel med täckhår och tjock underull. Färgen är blå med eller utan svarta fläckar eller rödspräcklig med eller utan röda fläckar. Rasen har medfödd stubbsvans, varför svansen alltid är kort. 

Skötsel

Pälsen är dubbel med lite längre och grövre täckhår med en mjuk och tät underull. Den är mycket lättskött och kräver ingen överdriven vård utöver borstning och rengöring vid behov samt vid fällning.

Egenskaper och mentalitet

Australian stumpy tail cattle dog är en alert, vaksam och modig hund med vaktinstinkt. Den är energiskt och lättlärd med extremt snabb uppfattningsförmåga och trivs bäst hos en aktiv familj. Rasen är ofta reserverad mot främlingar och kräver en hundvan, konsekvent och ansvarsfull ägare.

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Historik

Rasen är ovanlig i Sverige, men har funnits har funnits länge i sitt hemland och har arbetat som kofösare sedan tidigt 1800-tal. Boskapsskötarna behövde hundar som kunde hantera de vilda eller halvvilda boskapshjordarna. Man fick fram hårdföra hundar som tålde ansträngning och hetta och som hade dingons sätt att arbeta tyst. De var så kallade heelers, som vallade genom att bita boskapen i bakbenen.