Appenzeller sennenhund

Appenzeller sennenhund har ett stort behov av att få vara en arbetande hund. Med sitt livliga temperament behöver den få utlopp för sin energi genom meningsfull aktivering, exempelvis med agility och lydnad. Rasen är lättlärd och används i Europa som polis-, lavin-, drag-, ledarhund med mera. 

Ursprungligen är den en skällande boskapsvallare och vakthund. Rasen används fortfarande till detta, framför allt i Schweiz. I Sverige arbetar några hundar som fårvallare. De är något tuffa på får eftersom de i grunden är boskapsvallare. 

Om du funderar på appenzeller sennenhund:

• Att äga och uppfostra en appenzeller sennenhund kräver stor hundvana och den är inte någon förstagångshund.
• Det är en livlig och mycket aktiv hund som måste få arbeta och uträtta något meningsfullt.
• Rasen är reserverad mot främmande människor och måste redan från början socialtränas mycket.
• Den har ett stort behov av att få vara med sin ägare.
• Med sitt ursprung som en skällande boskapsvallare har den lätt till skall.

Storlek och utseende

Appenzeller sennenhund är en trefärgad, medelstor och nästan kvadratiskt byggd hund. Den är proportionerlig, muskulös, mycket rörlig och kvick. Uttrycket är alert och uppmärksamt. Mankhöjd för hanar är 52–56 cm och för tikar 50–54 cm. Pälsen är kort och åtliggande. Täckhåren är täta och glänsande med en tät underull. Grundfärgen är svart eller havannabrun med roströd tanteckning och vita tecken.

Skötsel

Pälsen är kort och dubbel med hårda täckhår och mjuk underull. Den är enkel att sköta. Vanligast fäller hunden två gånger per år och behöver då kammas igenom ordentligt.

Egenskaper och mentalitet

Appenzeller sennenhund är livlig och temperamentsfull, med stark vakt- och vallinstinkt. Den den väljer vem den vill umgås med, är mycket misstänksam mot främlingar och behöver en hundvan ägare. Det är viktigt att hunden redan som valp och unghund får mycket social träning.

Rasen kräver mycket uppmärksamhet och en nära kontakt med familjen. Den trivs bäst att ständigt få vara med och får den inte det kan den bli rastlös. På grund av sitt ursprung har rasen mycket lätt för att börja skälla. Den passar inte att bo i lägenhet eller i hundgård.

Hälsa

Den vanligaste sjukdomen är patellaluxation (lösa knäleder). Ektopisk uretär (urinledaren från njuren mynnar inte på normalt sätt i urinblåsan) förekommer också. Även höftledsdysplasi, HD, förekommer i rasen.

Historik

Appenzeller sennenhund härstammar från vall- och vakthundar av en viss typ som fanns framför allt i kantonen Appenzell i nordöstra Schweiz. Rasen som sådan är klart avgränsad från de övriga sennenhundarna (berner sennenhund, entlebucher sennenhund, grosser schweizer sennenhund). Schweiziska Kennelklubben (SKG) utformade en rasbeskrivning 1897 under namnet "Sennen- oder Treibhund".

Appenzeller Sennenhund Club bildades 1906 och första rasstandarden fastställdes 1914.