Alaskan malamute

Alaskan malamute har avlats fram för att arbeta som slädhund i polartrakter och då inte för snabba löp utan för att dra tung last. Rasen används fortfarande som draghund som den specialist den är på att dra tunga lass långa sträckor. Snö och kyla är inget som hindrar en alaskan malamute. Den gillar att jobba med fysiskt aktivitet, och hänger gärna med på löpturer, simning och fjällvandring.

Om du funderar på alaskan malamute:

• En alaskan malamute vill ha en ägare som tillsammans med hunden trivas att vara ute året runt.
• Det är hund som kräver en erfaren och hundvan ägare. 
• Den bör socialiseras och tränas i tidig ålder och aktiveras både fysiskt och mentalt.
• Rasen är mycket matglad och kan vara tjuvaktig.
• Vid avel försöker man använda hundar med meriter från både utställning och dragprov.

Storlek och utseende

Storleken kan variera men önskvärt är att mankhöjd för hanar är 64 cm och tikar 59 cm. Vikt är ca 39 kg för hanar och ca 34 kg för tikar. Då den är framavlad för att dra tunga laster är det viktigt att rasen är byggd för styrka och uthållighet.

De vanligaste färgerna på kroppen är ljust grått till svart; sobel och från sobel till röd. Vit färg är alltid dominerande undertill på kroppen, på delar av benen, tassarna och i teckningarna på huvudet.

Skötsel

En alaskan malamute har tjock dubbel päls i två lager; grova täckhår och mjuk tät underull. Pälsen är lätskött till vardags men hunden fäller stora mängder päls ungefär två gånger per år och då behöver man borsta igenom ordenligt.

Egenskaper och mentalitet

Alaskan malamute är ingen enmanshund och är vänlig mot människor. Den kan vara dominant mot andra hundar och kräver en kunnig och konsekvent ägare. Rasen saknar vaktinstinkt.

Hälsa

Det förekommer problem med höftledsdysplasi, HD, armbågsdysplasi, ED, och ögonsjukdomar. Genom att granska hälsostatusen på föräldradjuren, dess syskon samt tidigare avkommor innan valpköp minskar risken för sämre hälsa. 

Historik

Redan vid upptäckten av Alaska i mitten av 1700-talet berättade ryska valfångare och pälsjägare om inuitfolkets (malamuter) starka draghundar. I slutet på 1800-talet ökade invandringen till området. Man upptäckte inuiternas effektiva draghundar och intresset för kapplöpning medförde att draghundsförare köpte upp alla hundar de kom över och korsade dem för att få fram snabba draghundar. De ”äkta”, kraftiga, malamutehundarna blev allt färre. I USA startade en aktion för att finna den gamla hundstammen och 1935 erkände den amerikanska kennelklubben hundrasen.