RAS för små hund­populationer

Rasspecifika avelsstrategier (RAS) är en handlingsplan för aveln inom en specifik hundras. Vid avel inom små populationer styrs rasutvecklingen oftast till största delen av utländska uppfödare. RAS-dokumenten för dessa raser bör prioritera mål som individens hälsa och funktion samt låg inavelsgrad för varje (enskild) parning.

Kunskap

Varje uppfödare bör ha kunskap om:

• Hundrasens historiska bakgrund och utveckling (i Sverige men framförallt utanför landets gränser)
• Aktuell populationskunskap, det vill säga nuläge för hundrasen
• Målinriktningar och prioriteringar för framtiden

Vägledande dokument

• SKKs grundregler, punkt 2
• SKKs avelspolicy
• Avelskommitténs policyuttalanden (gällande grava dysplaster, demodex, nära släktskapsavel, medfött navelbråck, merlefärg, tillämpning av genetiska tester i avelsarbetet)
• Boken Hundavel i teori och praktik (Sofia Malm, Åsa Lindholm, Helena Frögéli)

Underlag för bedömning

Eftersom rasutvecklingen i numerärt små raser, via importer, till stor del styrs av uppfödare utanför Sverige bör kunskap om dessa uppfödares avelsmål och avelsresultat inhämtas. SKKs e-tjänst Avelsdata (se länken nedan) kan ge härstamningsuppgifter, mentalbeskrivningsprotokoll, prov- och utställningsresultat samt centralt registrerade veterinärdata.

Prioriterade områden

Hälsa och funktion

• Hundens hälsa och välbefinnande ska alltid komma i första hand, det vill säga störst hänsyn ska tas till hälsostörningar som förorsakar lidande hos hunden. Avel som gynnar avkommans möjlighet till ett långt liv utan hälsostörningar ska prioriteras.
• Avel som gynnar god funktion ska prioriteras.
• Avelsdebuten bör ske tidigast vid den ålder då hunden med stor sannolikhet hunnit utveckla för rasen kända hälsostörningar. I annat fall bör information inhämtas om föräldradjurens hälsostatus vid lämplig ålder.
• Avelsdebuten bör ske tidigast vid den ålder då hunden uppvisar en vuxen individs fysiska mognad och beteende (mentalitet).

Avel för mentala egenskaper anpassade till rasens funktion och samhällets krav

En hund som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer ska inte användas i avel. (se SKKs grundregler, punkt 2:3).

Låg andel nära släktskapsparningar

Riktlinjer:

• Importera avelsdjur med låg grad av släktskap till befintliga avelsdjur.
• Undvik kraftig inavel, avelsdjur bör inte vara närmare besläktade än kusiner (inavelsgrad högst 6,3 % räknat som ökning över fem generationer).
• Använd avelsdjur ur så många familjer som möjligt och undvik att upprepa tidigare gjorda kombinationer.
• Tänk på att för importerade djur registreras endast en treledsstamtavla i rasdata varför inavelsnivån vanligen blir underskattad.

Naturlig fortplantning

• Att till avel endast använda hundar som inte bedöms ha nedsatt könsdrift eller oförmåga till normal parning.
• Att till avel endast använda hund som kan fortplanta sig på ett naturligt sätt.
• Används artificiell insemination (AI) trots avsaknad av dokumenterad avelsförmåga ska respektive ansvarig AI-veterinär intyga att hanhunden och tiken inte bedöms ha nedsatt könsdrift eller oförmåga till normal parning.” (SKKs grundregler punkt 2:5)