Ordlista avel och genetik

A

Additiv genverkan – innebär att effekten av olika alleler läggs samman. Båda genvarianterna (allelerna) kommer till uttryck i fenotypen. Avkommans fenotyp kan förväntas motsvara ett genomsnitt av föräldradjurens.

Affekterad – begreppet används om en hund som har en sjukdom. En kliniskt affekterad hund har utvecklat sjukdomstecken. Ibland används begreppet "genetiskt affekterad" om individer som har dubbla anlag av (är homozygota för) en sjukdom med autosomal recessiv nedärvning. Dessa individer behöver inte nödvändigtvis ha utvecklat sjukdomen ännu men kan förväntas göra det senare i livet.

Allel – variant av en gen. Alla individer har alla gener, men för många gener finns flera varianter, flera alleler. De olika allelerna för en viss gen påverkar samma egenskap, men de kan ha olika verkan.

Allelfrekvens – mått som används för att beskriva hur vanligt ett visst anlag är i en population. Allelfrekvensen talar om hur stor andel det finns av respektive allel.

Aminosyra – aminosyror ingår som byggstenar i alla pro­teiner. Hos hundar (och de flesta andra organismer) finns 20 olika aminosyror.

Anfader – en tidig förfader/-moder. Inom hundpopulatio­nerna ofta med stort inflytande på rasen/populationen.

Anlagsbärare – en individ som bär en specifik genvari­ant, vanligen en recessiv allel, i enkel uppsättning. Om två anlagsbärare för en recessiv sjukdom paras kan avkom­man få dubbla kopior av sjukdomsanlaget (bli homozygot) och utveckla sjukdomen.

Anomali – avvikelse från det normala. Används ofta som synonym till ärftlig sjukdom/defekt.

Artificiellt urval – avelsurval styrt av människan. Se även Naturligt urval.

Arvbarhet – kallas även för heritabilitet. Arvbarheten är ett statistiskt mått som anger hur stor del av den mätbara variationen (fenotypisk variation) hos en egenskap som beror på arvet (genetisk variation).

Arvsanlag – se Gen.

Arvsmassa – se Genom.

Autosomal nedärvning – egenskaper som styrs av gener som .nns på någon av de 38 autosomerna (vanliga kromosomerna).

Autosomer – de vanliga kromosomerna (ej könskromo­somerna). Hos hund 38 par.

Avel – en av människan styrd selektion av husdjur i syfte att påverka utvecklingen av olika egenskaper i önskad riktning.

Avelsbas – begreppet används vanligen för att ge en bild av hur stor en population är med avseende på genetisk variation och antal individer tillgängliga för avel. Se även Effektiv populationsstorlek.

Avelsdata – SKKs e-tjänst Avelsdata finns tillgänglig  via www.skk.se. Tjänsten ger åtkomst till registrerade uppgifter i SKKs databas, både för enskilda hundar och  på rasnivå. Avelsdata är ett värdefullt verktyg för avels­planering, såväl för uppfödare som för avelsfunktionärer  i special- och rasklubbar.

Avelsframsteg – genetisk förbättring av olika egenska­per genom avelsurval. Hur stort framsteget blir beror på säkerheten i avelsvärderingen, intensiteten i avelsurvalet, den genetiska variationen i egenskapen och generations­intervallet.

Avelsfunktionär – funktionär inom special- eller rasklubb med uppgift att bistå uppfödare och hundägare med information kring avelsarbetet.

Avelsindex – se Avelsvärde och Index.

Avelsmål – ett för en hundras eller population de.nierat mål som beskriver vad man önskar uppnå med avelsar­betet. Avelsmålet utgör grunden i ett avelsprogram och underlättar lämpliga och ändamålsenliga prioriteringar  i aveln.

Avelspolicy, SKKs – SKKs Avelspolicy formulerar på ett övergripande sätt organisationens syn på avelsarbetet med hund. Policyn slår fast att avel och utveckling av rashundar ska vara målinriktad, långsiktig och hållbar.

Avelsstrategi – se RAS.

Avelsurval – urval av de individer i en population som, baserat på de uppsatta avelsmålen, väljs ut att bli föräldradjur till nästa generation. Genom avelsurval kan genetiska framsteg göras, förutsatt att det finns genetisk variation i populationen.

Avelsvärde – ett mått på en individs nedärvningsför­måga för en, eller flera, egenskaper. I praktiken går det inte att beräkna det exakta eller sanna avelsvärdet. Avelsvärdet kan dock skattas utifrån den information som finns tillgänglig om individen själv och dess släktingar. Det skattade avelsvärdet, ibland kallat för index, är en förutsägelse om hur hundens avkommor kommer att utvecklas i en viss egenskap, och inte ett mått på vad avelshunden själv har för resultat. Se även Index.

Avelsvärdering – utvärdering av potentiella avelsdjurs nedärvningsförmåga. Avelsvärderingen kan baseras på exempelvis individens fenotyp, dess genotyp eller på det skattade avelsvärdet (BLUP-index).

Avkommeprövning – värdering av en individs avels­värde baserat på information från dess avkommor. För egenskaper med låg arvbarhet är avkommeprövning det bästa sättet att få en säkrare bedömning av avelsdjurets nedärvningsförmåga.

B

BLUP – förkortning för "Best Linear Unbiased Prediction". Statistisk metod som används för skattning av avelsvär­den (index). Tar hänsyn till information från släktingar och möjliggör korrigering för systematiska miljöeffekter. Tillämpas bland annat för skattning av HD- och ED-index samt mentalindex.

BPH – Beteende- och personlighetsbeskrivning hund. SKKs officiella mentalbeskrivning vars syfte är att bidra till ökad kunskap om hundars mentalitet. En beskrivning för alla hundar, oavsett ras, som blev officiell år 2012.

Brakycefal – Brachy betyder kort och cefalic betyder skalle.

Brukshund – avser i regel de raser som ingår i Svenska Brukshundklubbens ansvarsområde. Begreppet kan också syfta mer allmänt på en arbetande hund, en hund som "brukas", exempelvis inom jakt eller vallning.

C

Cell – utgör kroppens byggstenar och är den minsta levande biologiska enheten. Flercelliga organismer består av många olika celltyper, exempelvis nervceller, vita och röda blodkroppar. Celler bildar kroppens vävnader, organ och organsystem.

Celldelning – utgör själva grunden för livets utveckling. Man brukar skilja på två olika typer av celldelning – mitos som är vanlig celldelning och meios (eller reduktionsdel­ning) som leder till att könsceller (ägg och spermier) bildas. Se även Mitos och Meios.

Cellkärna – innehåller kromosomerna med DNA och .nns i cellen.
Central registrering – innebär att resultatet från t ex en hälsoundersökning, tävling eller mentalbeskrivning re­gistreras i SKKs databas och publiceras i SKKs e-tjänster Hunddata och Avelsdata.

Codominant anlag – båda allelerna i ett locus kommer till uttryck i fenotypen. Anlagen är »jämnstarka«. Exempel är blodgruppssystemet (AB0-systemet) hos människa.

D

Defektanlag – en genvariant (mutation) som ger upphov till en defekt, vanligtvis en sjukdom.

DNA – deoxiribonukleinsyra. DNA-molekylen innehål­ler en individs ärftliga information, det vill säga alla gener. Varje gen utgörs av ett kortare eller längre avsnitt av DNA. DNA-molekylen är formad som en dubbelspiral och ser ut ungefär som en spiraltrappa. Trappstegen i spiralen be­står av kemiska bindningar mellan de fyra kvävebaserna adenin (A), cytosin (C), guanin (G) och tymin (T).

DNA-metylering – epigenetisk mekanism som innebär att metylgrupper fäster till kvävebasen cytosin i DNA-molekylen, vilket får till följd att närliggande gener tystas. Se även Epigenetik.

DNA-test – molekylärgenetiskt test. Innebär att man, baserat på ett blod- eller salivprov, kan avgöra vilken variant (allel) av en viss gen (vanligen ett sjukdomsanlag) en individ bär på.

Domesticering – en biologisk process där en ursprung­ligen vild art, genom människans inverkan, förändras genetiskt och till stora delar blir beroende av människans urval för fortplantning och överlevnad.

Dominant allel – en dominant genvariant (allel) kom­mer till uttryck hos individen i såväl enkel som dubbel uppsättning (i både heterozygot och homozygot form). En dominant allel kan dölja en recessiv. Dominanta alleler brukar betecknas med stor bokstav (t ex A).

Dubbelparning – att para en tik med flera hanhundar vid samma löp. Dubbelparning kan framför allt användas för att bredda avelsbasen i numerärt små raser.

E

ED – armbågsledsdysplasi (eng. elbow dysplasia). Sam­lingsbegrepp för flera utvecklingsrubbningar i armbågs­leden som ger upphov till benpålagringar (artros) i leden. ED följer en kvantitativ nedärvning.

ED-index – hundens skattade avelsvärde (nedärvnings­förmåga) avseende armbågsledsdysplasi. ED-index skattas rutinmässigt i vissa raser och publiceras i SKKs e-tjänst Avelsdata. Se även Avelsvärde och Index.

Effektiv populationsstorlek – betecknas med Ne. Begreppet används för att utvärdera och jämföra olika populationer med avseende på risk för förlust av genetisk variation. Den effektiva populationsstorleken avser inte antalet individer i den verkliga populationen. Vid ojämn könsfördelning är den verkliga populationen alltid större än den effektiva.

Epigenetik – förändringar av DNA där själva DNA-strukturen är oförändrad, men där kemiska modi.eringar (t ex metylering) av DNA-molekylen och de proteiner som utgör kromosomerna påverkar om en gen är öppen eller stängd för avläsning. Se även Genreglering.

Epistasi – med epistasi menas att allelerna i ett locus kan påverka hur gener i andra loci uttrycks. Flera exempel finns inom färggenetiken, bland annat påverkar alleler i E-locus om genvarianterna i B-locus (för svart/brun färg) uttrycks eller inte.

Exon – den del av en gen som kodar för ett protein. En gen består ofta av flera exoner och mellanliggande icke­kodande introner.

Exteriör – utseende och anatomi.

F

FCI – Fédération Cynologique Internationale. En interna­tionell sammanslutning av kennelklubbar.

Fenotyp – även kallat företeelsetyp. Fenotypen är det vi kan observera (t ex en individs pälsfärg eller förekomsten av en sjukdom), det vill säga resultatet av både arv och miljö.

Fenotypisk variation – den variation som kan mätas/ beskrivas för en egenskap, det vill säga de skillnader i fenotypen som finns mellan olika individer. Den fenotypiska varia­tionen kan delas upp i genetisk variation, slumpmässig miljövariation och systematisk miljövariation.

Fenotypselektion – individurval. Avelsurval baserat på individens egen fenotyp, t ex dess hälsostatus, beteende eller tävlingsresultat. Individurval fungerar bäst för egenskaper med relativt hög arvbarhet, där fenotypen i stor utsträckning styrs av arv.

Flaskhals – en drastisk reduktion av en populations storlek som medför att den genetiska variationen minskar kraftigt genom att endast ett fåtal individer används i avel.

Founders – på svenska: Grundare. De hundar som utgör grunden för en population, vanligen de hundar som inför­des i stamboken vid rasens of.ciella bildande.

Funktion – det vi använder våra hundar till kan sägas vara deras funktion. Mer speci.kt talar man ofta om  en ras funktion utifrån rasens speciella användnings­område.

G

Gamet – könscell hos växter och djur.

Gen – arvsanlag. En gen utgör ett avgränsat avsnitt av DNA-molekylen. Arvsmassan hos hund innehåller cirka 19 800 proteinkodande gener.

Generationsintervall – föräldrarnas genomsnittliga ålder då de avkommor föds som kommer att utgöra nästa generations avelsdjur. Generationsintervallet hos hund ligger runt 3–5 år.

Genetik – ärftlighetslära. Läran om arvsmassans uppbyggnad och funktion, biologisk variation och hur egenskaper ärvs.

Genetisk drift – slumpmässig ändring av allelfrekven­serna som inte beror på om genvarianten är till fördel för individen eller inte. Genetisk drift medför att vissa alleler blir ovanliga, eller försvinner ur populationen, medan andra genom slumpen får ökad spridning. Effekten är störst i små populationer.

Genetisk koppling – arvsanlag som ligger mycket nära varandra på kromosomen har mindre sannolikhet att överkorsas (se Överkorsning) och brukar därför nedärvas tillsammans. Man pratar då om kopplade gener.

Genetisk markör – genetiska markörer är små utvalda delar av DNA-strängen, jämnt fördelade över arvsmas­san, där det finns variation mellan olika individer. En markör kan vara kopplad till, och nedärvas tillsammans med, en genvariant som påverkar en viss egenskap. Se även SNP och Mikrosatellit.

Genetisk rekombination – se Överkorsning.

Genetisk variation – förekomst av genetiskt olika individer inom en population. Genetisk variation är en förutsättning för såväl avelsarbete (artificiellt urval) som naturligt urval (evolution). Genetisk variation skapas ge­nom nya mutationer och genflöden mellan populationer och minskar genom genetisk drift, inavel och genom avel med få individer.

Genetiskt affekterad – se Affekterad.

Genetiskt framsteg – se Avelsframsteg.

Genetiskt samband – ett genetiskt samband mellan egenskaper kan bero på att arvsanlag som påverkar de båda egenskaperna ligger nära varandra på samma kro­mosom (se Genetisk koppling) eller att samma arvsanlag påverkar mer än en egenskap (se Pleiotropi).

Genetiskt test – se DNA-test.

Genfrekvens – se Allelfrekvens.

Genom – den totala mängden DNA hos en organism, i dagligt tal en arts hela arvsmassa. Se även DNA.

Genomisk avelsvärdering – genomisk selektion. Skat­tade avelsvärden baserat på genomisk information (DNA). Den genomiska informationen utgörs av ett stort antal genetiska markörer eller i vissa fall av hela arvsmassan (helgenomsekvens). Metoden kräver stora referensgrupper av djur som har både fenotypisk och genomisk information för att markörernas effekt på de aktuella egenskaperna ska kunna skattas. Genomisk avelsvärdering tillämpas inom avel med nötkreatur, men har ännu inte införts i hundaveln.

Genotyp – de genvarianter (alleler) en individ bär på. Ofta pratar man om genotypen för en enskild gen (i ett enskilt locus) och då har varje individ två alleler som kan vara lika (hunden är homozygot i detta locus) eller olika (heterozygot).

Genreglering – innebär att aktiviteten av en gen kan regleras, vilket medför att gener kan vara "påslagna"  eller "avslagna". Även om en organism innehåller tusen­tals gener behöver inte alla vara aktiva samtidigt. Genom genreglering kan cellen anpassa sig till olika miljöer, signaler eller annan yttre påverkan.

Genvariant – se Allel.

Grundare – se Founders.

Grundregler, SKKs – regelsamling för samtliga orga­nisationens medlemmar, det vill säga också de som enbart löst medlemskap i special- eller rasklubb. Reglerna berör allmänt god hundhållning, sportsligt uppträdande och vad medlemskapet innebär. Grundreglerna fördjupar sig i avelsetik och uppfödaretik och ger en god vägledning i vad som fordras av en uppfödare inom SKK-organisationen.

H

Hanhundsbegränsning – begränsning av antalet avkommor efter en enskild hanhund. En metod för att förhindra överutnyttjande av enskilda avelsdjur.

HD – höftledsdysplasi. Utvecklingsrubbning i höftlederna som förekommer främst inom storvuxna raser. Hälsoprogram för HD med krav på röntgenundersökning av avelsdjur före parning finns i ett stort antal raser. HD följer en kvantitativ nedärvning.

HD-index – hundens skattade avelsvärde (nedärvnings­förmåga) avseende höftledsdysplasi. HD-index skattas rutinmässigt i vissa raser och publiceras i SKKs e-tjänst Avelsdata. Se även Avelsvärde och Index.

Hereditärt fri – benämning för att en hund, genom sina DNA-testade och friförklarade föräldrar och/eller andra anfäder, kan anses vara fri från ett visst sjukdomsanlag.

Heritabilitet – se Arvbarhet.

Heterosis – korsningseffekt. Vid korsning mellan indivi­der från olika raser kan man i första generationen få en korsningseffekt som framför allt tar sig uttryck i förbätt­rad livskraft och tillväxt hos avkomman. Effekten beror på att heterozygotin hos avkommorna ökar (det vill säga de kommer i många loci att få olika genvarianter från föräldradjuren). Heterosis är motsatsen till inavelsdepression.

Heterozygot – gener nedärvs i två kopior, en från var förälder. Om en individ har ärvt olika varianter (alleler) från föräldrarna är den heterozygot för denna gen. Hög grad av heterozygoti i en ras innebär att det finns stor genetisk variation.

Histoner – de stora proteiner i kromosomerna runt vilka DNA-strängen lindas.

Homologa kromosomer – kromosomerna förekommer parvis. Varje par utgör så kallade homologa kromosomer.

Homozygot – om en individ har ärvt samma variant (allel) från båda föräldrarna är den homozygot för denna gen. Inavel medför ökad homozygoti i populationen.

Hormon – ämne som bildas i körtlar eller vävnader och som förs ut i kroppen med blodet. Hormoner har olika funktioner. Exempel på hormoner är signalsubstanser som påverkar olika cellaktiviteter, t ex adrenalin, ett stresshormon som ökar hjärtats slagfrekvens och kontraktionskraft, och oxytocin som påverkar bland annat digivningen.

Hundras – en population eller subpopulation av hundar som uppvisar fenotypiska särdrag, ofta definierade i en rasstandard.

Hållbar avel – ett avelsarbete som bedrivs under sådana former och med sådan planering att populationen ges förutsättningar till en långsiktigt sund avel avseende hälsa, mentalitet/funktion och genetisk variation.

Hälsoprogram, SKKs – ett av SKK organiserat program för central registrering av undersökningsresultat. SKKs hälsoprogram finns på olika nivåer, beroende på vilka krav som ställs på avelsdjuren.

Härstamningstest – DNA-test för att säkerställa föräldradjuren, vanligen fadern, till en kull valpar. Vid här­stamningstester används en typ av genetiska markörer som kallas för mikrosatelliter.

I

Inavel – definieras vanligen som parning mellan individer som är mer besläktade än genomsnittet i rasen. Inavel medför ökad homozygoti (minskad genetisk variation) inom populationen och större sannolikhet för att avkom­man ska ärva samma genvariant från båda föräldrarna. Se även Inavelsdepression.

Inavelsdepression – negativa effekter av inavel som huvudsakligen påverkar egenskaper förknippade med reproduktion och överlevnad, så kallade fitnessegenskaper.

Inavelsgrad – anger hur stor andel av en individs genpar som är identiska genom arv (homozygota).  Inavelsgraden brukar betecknas med bokstaven F och skrivs som decimaltal (0,0–1,0) eller i procentform (0–100 %). In­avelsgraden varierar beroende på hur många generationer man tar hänsyn till i beräkningen. I Avelsdata baseras beräkningen av inavelsgraden på fem generationer.

Index – eller avelsindex. Det skattade avelsvärdet för en egenskap (t ex HD, ED eller beteendeegenskaper) kallas ibland för index. Indexvärdet uttrycker individens ned­ärvningsförmåga (skattade avelsvärde) för egenskapen i förhållande till genomsnittet i rasen. SKK tillhandahåller index för höft- och armbågsledsdysplasi (så kallat HD- och ED-index) i vissa raser. Index skattas i några raser även rutinmässigt för beteendeegenskaper, så kallat mentalindex.

Indexselektion – urval där olika egenskapers fenotyp, eller skattade avelsvärde, "vägs" mot varandra. Brister i en egenskap kan då uppvägas av förtjänster i en annan. Indexselektion är vanligen svårt i praktiken eftersom det förutsätter att man bestämmer sig för hur viktig varje egenskap är i förhållande till de andra egenskaperna. Jämför Tröskelselektion.

Indirekt selektion – om det .nns ett genetiskt samband mellan två egenskaper kommer avelsurval för den ena egenskapen även att påverka den andra, något som brukar kallas för indirekt selektion.

Inkorsning – parning med individ(er) av annan ras som kan tillföra genetisk variation, förbättrad hälsa och/eller andra egenskaper till ursprungsrasen. Inkorsning med syfte att tillföra genetisk variation kan framför allt vara angeläget för små populationer som bara existerar i det egna landet eller i ett fåtal länder.

Intron – icke-kodande område mellan en proteinkodande gens exoner. Kallas ibland för skräp-DNA. Intronerna har på senare tid visat sig fylla en viktig roll i regleringen av geners aktivitet. Se även Skräp-DNA och Exon.

K

Kategorisk egenskap – tröskelegenskap. Egenskap som följer en kvantitativ nedärvning, men där fenotypen inte går att mäta på en sammanhängande skala, trots att den underliggande genetiska variationen är kontinuerlig. Exempel är höft- och armbågsledsdysplasi som bedöms enligt fem respektive fyra kategorier.

Klyvningstal – anger den förväntade proportionen mellan olika fenotyper hos avkommorna. I en parning där 75 % (3/4) av valparna förväntas bli svarta och 25 % (1/4) bruna är klyvningstalet 3:1.

Kloning – teknik för att skapa genetiskt identiska indivi­der. Kloning kan också göras av enskilda gener.

Korsningsavel – se Inkorsning.

Korsningseffekt – se Heterosis.

Korsningsschema – en typ av tabell som används för att på ett överskådligt sätt få en uppfattning om den förvän­tade fördelningen av avkommornas genotyper (kombina­tioner av alleler) för en kvalitativ egenskap. Kallas ibland även för "punnett square".

Kromatin – mellan celldelningarna luckras kromoso­merna upp till ett virrvarr av DNA i cellkärnan och kallas då för kromatin.

Kromosom – innehåller DNA som packats kring olika strukturella proteiner (histoner). I celldelningsögon­blicket är hela genomet hos en hund uppdelat på 78 kromosomer. Varje kromosom förekommer i två upplagor (39 par), en från var förälder. Det finns 38 autosomer (vanliga kromosomer) och två könskromosomer (X- och Y-kromosom).

Kvalitativ nedärvning – även kallad monogen nedärv­ning. Egenskaper som påverkas av en eller ett fåtal gener (har en enkel arvsgång). Miljöpåverkan är ofta obe.ntlig eller mycket begränsad.

Kvantitativ nedärvning – även kallad polygen nedärv­ning. Egenskaper som påverkas av många gener och miljöfaktorer i samverkan (har en komplex arvsgång).

Kvävebas – beståndsdel i DNA-molekylen som utgör den genetiska koden, översättningsnyckeln mellan genernas och proteinernas språk. Det .nns fyra olika kvävebaser: adenin (A), cytosin (C), guanin (G) och tymin (T). I RNA är kvävebasen tymin (T) ersatt av en bas som heter uracil (U). Varje triplett av kvävebaser kodar för en aminosyra.

Kynologi – läran om hundar.

Könsbegränsade egenskaper – egenskaper som bara kommer till uttryck hos det ena könet, t ex modersegen­skaper (hos tikar) och kryptorchism (hos hanar). De anlag som styr de könsbegränsade egenskaperna behöver inte alls .nnas på könskromosomerna.

Könsbunden nedärvning – egenskaper vars anlag finns på könskromosomerna, X- och Y-kromosomen, kallas för könsbundna. Vanligast är recessiv X-bunden arvsgång. Blödarsjukdomen hemofili A orsakas av ett recessivt an­lag på X-kromosomen och nedärvs således från modern till avkomman.

Könsceller – äggceller och spermier.

Könskromosomer – X- och Y-kromosomen. Tikar har två X-kromosomer och hanar en X- och en Y-kromosom.

L

Letalt anlag – dödligt anlag.

Linjeavel – en form av inavel, vanligtvis inte mellan mycket nära släktingar. Se även Inavel.

Locus – en plats på en kromosom där en viss gen finns. Kan liknas vid genens "adress". Eftersom kromosomerna förekommer parvis finns det i varje locus två alleler, en från var förälder. Pluralform: loci.

M

Markörtest – ett indirekt DNA-test, vanligen för ett sjukdomsanlag. Markörtest används då forskarna ännu inte har kunnat identifiera den exakta genförändring som orsakar en viss sjukdom. Istället utnyttjas en påvisad koppling mellan en så kallad genetisk markör och ett sjuk­domsanlag. Jämför Mutationsspecifikt test.

Matadoravel – överanvändning av ett enskilt avelsdjur, oftast en hanhund.

Medelfel – används vid skattning av avelsvärden (index) som ett mått på hur säkert det skattade värdet är. Medelfelet talar om inom vilket intervall man kan förvänta sig att det sanna avelsvärdet befinner sig, och ger en indikation på hur många enheter hundens index förväntas variera som mest mellan olika beräkningstillfällen. Ett lägre medelfel indikerar ett säkrare index.

Meios – reduktionsdelning. Celldelning i äggstockarna/ testiklarna vilket resulterar i ägg- och spermieceller som är haploida, det vill säga bara innehåller en enkel uppsättning av kromosomerna. Det halverade antalet kromosomer i könscellerna medför att äggcellens och spermiens fören­ing ger ett komplett kromosomantal hos det nya embryo som efter många mitoser slutligen blir till en ny individ.

Mentalbeskrivning – verktyg för att så objektivt som möjligt beskriva en hunds reaktioner vid olika former av retningar i syfte att få en bild av dess mentala egenska­per. Se även BPH och MH.

Mentalindex – skattning av avelsvärden (index) för olika beteendeegenskaper, baserat på resultat från mental­beskrivning (MH och/eller BPH). Se även Avelsvärde och Index.

Mentalitet – hundens sätt att vara, hur den beter sig i olika situationer.

MH – Mentalbeskrivning hund.  MH arrangeras av Svenska Brukshundklubben, SBK, eller klubbar med vilka man har slutit samarbetsavtal. Ursprungligen framtaget för raser inom SBK men har under åren använts av ett stort antal klubbar och hundägare med vitt skilda raser. En genomgången MH-beskrivning är obligatorisk för avelsdjur av SBKs raser.

MHC – Major Histocompatibility Complex. En grupp gener som har en mycket central roll i immunförsvaret. MHC är ett generellt namn och används för att beskriva dessa gener i alla arter. Hos hund kallas MHC för DLA, Dog Leukocyte Antigen.

Mikrosatellit – genetisk markör som används vid härstamningstest. Mikrosatelliter består av tandemrepe­titioner i DNA-sekvensen. Till exempel kan de två kvävebaserna cytosin (C) och adenin (A) upprepas flera gånger i hun­dens arvsmassa. CACACACACACACACACACA är en enkel form av sådan upprepning.

Miljöfaktorer – icke-genetiska faktorer som påverkar en egenskaps fenotyp. Eftersom endast den ärftliga variationen, och inte den miljömässiga, kan föras vidare till nästa generation är det önskvärt att vid beskrivningar/ undersökningar minimera effekten av olika miljöfaktorer. Se även Slumpmässig miljövariation och Systematisk miljövariation.

Mitokondrie-DNA – mtDNA. Ringformigt DNA beläget utanför cellens kärna i de s k mitokondrierna. Detta DNA följer med äggcellen från tiken till avkomman, vilket medför att varje avkomma har en exakt kopia av moderns mtDNA (med undantag för eventuella mutationer).

Mitokondriell nedärvning – icke-mendelsk nedärvning. Anlag för egenskapen finns i mitokondrie-DNAt vilket överförs från tiken till avkomman. En mycket ovanlig arvsgång hos hund. Sjukdomen sensorisk ataktisk neuro­pati (SAN) hos golden retriever är ett exempel.

Mitos – vanlig celldelning i kroppsceller där resultatet är två identiska kopior av den ursprungliga cellen.

Molekylärgenetiskt test – se DNA-test.

Monogen nedärvning – se Kvalitativ nedärvning.

Mutation – en slumpmässig förändring av en gen. Kan liknas vid ett tryckfel vid kopieringen av DNA. En mutation kan se ut på olika sätt och få olika konsekvenser.

Mutationsspecifikt test – exakt den genförändring som orsakar en viss sjukdom/egenskap har identi.erats och man har därmed kunnat utforma ett DNA-test som påvisar just denna mutation. Jämför Markörtest.

Målegenskap – egenskap som ingår i avelsmålet. Ibland går det inte att mäta precis den egenskap som man vill förbättra, eller förändra. Istället får man nöja sig med att hitta en lämplig mätegenskap.

Mätegenskap – egenskap som används som indirekt mått på den i avelsmålet ingående egenskapen. Till exempel används hundens reaktioner vid mentalbeskrivning för att mäta beteenden som är relevanta för hur hunden beter sig i vardagen. Det är viktigt att de mätegenskaper som används i avelsarbetet har en stark koppling till målegen­skapen. Se även Målegenskap.

N

Naturligt urval – naturlig selektion. En evolutionär process där ärftliga egenskaper som ger en individ större chans till överlevnad och reproduktion blir vanligare i kommande generationer. Naturligt urval skiljer sig från arti.ciellt urval (husdjursavel) eftersom det i det senare är människan som avgör vilka individer som tillåts fortplanta sig, samt genom att de egenskaper som eftersträvas vid arti.ciellt urval sällan är desamma som skulle gynnas i det vilda.

Nedärvningsförmåga – se Avelsvärde.

Nedärvningsmodell – förenklad beskrivning av hur arvsanlag överförs från föräldradjuren till avkomman. Egenskaper kan delas upp i kvantitativa eller kvalitativa. Man talar vanligen om tre nedärvningsmodeller för kvali­tativa egenskaper: autosomal recessiv nedärvning, auto­somal dominant nedärvning och könsbunden nedärvning. Egenskaper kan också nedärvas via mitokondrierna, se Mitokondriell nedärvning.

Nedärvningsschema – för att försöka avgöra vilken ned- ärvningsmodell en egenskap följer kan den information som finns om sjuka och friska hundar sammanställas i ett så kallat nedärvningsschema. I detta markeras sjuka res­pektive friska hanar och tikar med olika symboler (tomma eller ifyllda cirklar och fyrkanter).

Normalfördelningskurva – många egenskaper som följer en kvantitativ nedärvning fördelar sig enligt en så kallad normalfördelningskurva, en klockformad kurva, där de flesta individer ligger kring medelvärdet för egenskapen och ett fåtal har extrema värden.

O

Ofullständig dominans – den dominanta allelen döljer inte helt effekten av den recessiva. I praktiken innebär det att man kan se skillnad mellan fenotypen för hetero­zygota och homozygota individer.

Ofullständig penetrans – se Penetrans.

Okänd arvsgång – när man inte vet i vilken utsträckning en egenskap är ärftlig, eller vilken typ av nedärvning den följer, är arvsgången okänd.

Organeller – cellens olika delar, exempelvis cellkärnan, mitokondrierna och ribosomerna.

P

Penetrans – begreppet används ofta i genetiska studier för att ange sannolikheten för att en individ med en viss genvariant också ska visa denna i sin fenotyp. Om 5 % av de hundar som har en viss sjukdomsallel trots detta inte blir affekterade av sjukdomen säger man att penetransen är 95 %.

Personlighet – används numera ibland även när man pratar om hundar för att ge en helhetsbild av en individs samlade beteendeegenskaper. Exempel på en hunds personlighet kan vara att den är social och nyfiken till sin läggning.

Pleiotropi – innebär att samma gen påverkar mer än en egenskap. Pleiotropi kan exempelvis inträffa om egenskaperna, åtminstone delvis, styrs av samma fysio­logiska processer eller av samma sorts proteiner (till exempel ett specifikt enzym).

Polygen nedärvning – se Kvantitativ nedärvning.

Population – i mer generell betydelse en samling individer av samma art inom ett visst geografiskt område. Används ofta i betydelsen hundras, men kan även avse till exempel endast de svenska individerna av en ras.

PRA – progressiv retinal atrofi. Ögonsjukdom som orsa­kar en fortskridande tillbakabildning av cellerna (tappar och stavar) i näthinnan. Sjukdomen förekommer hos många raser och kan ha olika genetisk bakgrund, det vill säga orsakas av olika mutationer.

Preliminärt kullindex – avkommornas förväntade avelsvärde för en egenskap, baserat på föräldradjurens skattade avelsvärden (index), benämns ibland preliminärt kullindex (eller härstamningsindex). Detta beräknas som föräldradjurens genomsnittliga index vid parningsdatum. För HD och ED innebär ett preliminärt kullindex över 100 att avkommorna förväntas få ett index för HD/ED som är
bättre än rasens genomsnitt.

Protein – äggviteämnen uppbyggda av aminosyror. Proteiner svarar för, eller medverkar i, en lång rad viktiga livsprocesser. Generna utgör receptet för olika proteiner.

R

RAS – Rasspecifik avelsstrategi. En handlingsplan för aveln inom varje ras som registreras i SKK. Syftet är att uppfödarna inom rasen ska ha ett gemensamt verktyg för att kunna bedriva ett avelsarbete som är långsiktigt hållbart och som i stort strävar mot samma mål.

Rasbildning – enligt SKKs avelspolicy innefattar ras­bildning uppbyggnaden av nya raser och populationer av raser som redan förekommer i andra länder. Rasbildning kan också innefatta återuppbyggnad av raser som på grund av liten numerär och hög släktskapsgrad är i behov av detta.

Rasvård – kan enligt SKKs avelspolicy innefatta gene­tiska hälsoprogram avseende såväl fysisk som mental hälsa, samt övergripande hälso- och avelsprogram på populationsnivå.

Recessiv – vikande. För att en recessiv genvariant (allel) ska komma till uttryck krävs att individen har ärvt samma allel från båda föräldrarna (att individen är homozygot för allelen). En recessiv allel som förekommer endast i enkel uppsättning (heterozygot form) kan alltså döljas av en dominant. Recessiva alleler brukar betecknas med liten bokstav (till exempel a).

Registreringsregler, SKKs – SKKs regelverk för registre­ring av hundar. Bestämmelserna ger både allmänna och rasspeci.ka direktiv.

Replikation – kopiering av DNA inför celldelningen. Av den ursprungliga DNA-molekylen skapas två nya, bestående av en gammal och en ny DNA-kedja. Se även Celldelning.

Ribosom – ribosomerna är cellens proteinfabriker. Här fogas aminosyror ihop till proteiner.

RNA – ribonukleinsyra. RNA-molekylen är en enkel­strängad kopia av DNA.

S

Segregationsanalys – statistisk metod som används av forskare för att (baserat på sjukdomsdata och härstam­ningsinformation) undersöka vilken av olika nedärvnings­modeller som är den mest sannolika, till exempel för en viss sjukdom.

Selektion – se Avelsurval.

Semiletalt anlag – en genvariant som i dubbel uppsätt­ning (homozygot form) är dödlig, letal. De embryon som får ett semiletalt anlag från båda sina föräldrar överlever inte. Exempel är anlag för stubbsvans (orsakad av en mutation i den så kallade T-genen), anlag för hårlöshet och anlag för färgen harlekin hos grand danois.

Skattat avelsvärde – se Avelsvärde och Index.

Skräp-DNA – se även Intron. De delar av arvsmassan som saknar känd funktion kallas ibland skräp-DNA. Forskning har dock visat att delar av arvsmassan som tidigare troddes sakna funktion trots allt är funktionellt viktiga, bland annat för att reglera geners aktivitet. Benämningen skräp-DNA är därför missvisande.

Slumpmässig miljövariation – miljöpåverkan som är svår att registrera på ett enhetligt sätt. Jämför Systema­tisk miljövariation.

Släktskapsgrad – anger sannolikheten för att två indivi­der bär kopior av samma genvariant till följd av att de har gemensamma anfäder. Släktskapsgraden uttrycker med andra ord den procentuella andel av arvsmassan som delas av två individer genom deras släktskap. Släkt­skapsgraden mellan avkomma och föräldrar är 50 %.

Släktskapsindex – värde som baseras på en individs genomsnittliga släktskap med resten av rasen. Kan användas som ett hjälpmedel för att identi.era genetiskt värdefulla individer och bevara genetisk variation i nume­rärt små populationer. Släktskapsindex tillämpas i aveln med svensk lapphund.

SNP – single-nucleotide polymorphism. En sorts genetisk markör, vilket innebär att den utgörs av ett ställe i arvsmassan där det finns variation mellan olika individer. En SNP kännetecknas av att en kvävebas i den genetiska koden har bytts ut mot en annan. SNPs används i moleky­lärgenetiska analyser, till exempel för att kartlägga den genetiska bakgrunden till olika sjukdomar hos hund.

SRD – Särskilda rasspecifika domaranvisningar. SRD är ett kommenterande komplement till rasstandarden och har målsättningen att öka domares medvetenhet om exteriöra överdrifter och sundhet. SRD har arbetats fram i ett kontinuerligt och omfattande samarbete mellan utställningsdomare, berörda ras- och specialklubbar, veterinärmedicinskt sakkunniga och tillgänglig försäk­ringsstatistik.

Stambok – register över hundar och deras härstamning.

Stängd stambok – ett register där endast avkomma till redan stambokförda hundar tillåts ingå.

Subpopulation – population inom populationen. Inom ra­ser där det skett en uppdelning i hundarnas användnings­område, till exempel i en jakt- respektive sällskaps-/utställningsvariant, är det vanligt att avel för de olika hundtyperna bedrivs i mer eller mindre slutna subpopulationer, utan (eller med begränsat) avelsutbyte sinsemellan.

Svabbprov – salivprov som tas med en sorts tops, så kallad svabb (eng. swab). DNA i saliven kan användas för ett genetiskt test (DNA-test).

Systematisk miljövariation – miljöpåverkan som ofta har samma inverkan för hela grupper av djur och kan ha likartad effekt vid upprepade tillfällen. Exempelvis effek­ten av kön eller ålder vid undersökning/beskrivning.

Säkerhet – säkerheten i avelsvärderingen är en viktig aspekt för avelsframsteget. Ju mer information man har om en hund och dess släktingar, och ju högre arvbar­heten är, desto säkrare blir avelsvärderingen.

T, U, V, W, X, Y, Z

Tröskelegenskap – se Kategorisk egenskap.

Tröskelselektion – urval där man sätter upp fasta grän­ser/trösklar för varje egenskaps fenotyp eller skattade avelsvärde. Jämför Indexselektion.

Uppfödare – enligt SKK är varje person som föder upp en valpkull att definiera som uppfödare.

Urvalsskillnad – skillnaden mellan de hundar som väljs ut för avel och populationen i medeltal. En stor urvals­skillnad ger möjlighet till snabbare avelsframsteg, men kan ha oönskade effekter till exempel genom överanvändning av enskilda hanar med ökad inavel som följd.

Utavel – avel mellan obesläktade individer, motsatsen till inavel.

Å, Ä, Ö

Ärftlig egenskap – egenskap som påverkas av gener i någon utsträckning. De flesta egenskaper är mer eller mindre ärftliga.

Ärftlig sjukdom – sjukdom som har en genetisk eller delvis genetisk bakgrund.

Ärftlig variation – se Genetisk variation.

Öppen stambok – ett register där ett visst inflöde av ej tidigare stambokförda individer tillåts. Vanligtvis krävs en så kallad inmönstring vid vilken hunden måste bedömas vara rastypisk för att den ska kunna upptas i stamboken.

Överkorsning – genetisk rekombination. Viktigt fenomen under meiosen där de båda kromosomerna i ett par utbyter delar med varandra.