DNA-frågor från rasklubbar
Här hittar du som är funktionär i en rasklubb svar på vanliga frågor om bland annat hälsoprogram baserade på DNA-tester.
Hur gör man som rasklubb om man vill att resultaten från ett DNA-test ska registreras och publiceras av SKK?
Om klubben önskar införa ett officiellt hälsoprogram hos SKK, med en central registrering av inkomna testresultat, är tillvägagångsättet i princip detsamma som för andra hälsoprogram. Det vill säga, den specialklubb som rasen tillhör behöver formellt ansöka om att införa ett hälsoprogram till SKKs Avelskommitté. Kommittén har sedan ett antal år tillbaka en särskild arbetsgrupp, kallad DNA-gruppen, i vilken även forskare inom molekylärgenetik ingår. DNA-gruppens huvudsakliga uppgift är att förbereda den här typen av ansökningar och t ex studera den forskning som ligger till grund för det aktuella testet.
Finns det olika nivåer av hälsoprogram hos SKK?
Ja, det gör det. Den lägsta nivån, nivå 1, innebär enbart central registrering. Det innebär att SKK registrerar och publicerar de testresultat som inkommer. På den här nivån finns inget krav på att avelsdjur måste testas före parning, utan testningen är frivillig. Observera att rasklubben ändå kan ha en rekommendation i sin avelsstrategi (RAS) om att testa avelsdjur före parning.
Nästa nivå är att man, i tillägg till central registrering, även ställer krav på att avelsdjur ska ha ett testresultat före parning.
Det är viktigt att komma ihåg att, oavsett vilken nivå på hälsoprogram rasen har, är man som uppfödare skyldig att ta hänsyn till testresultatet i sitt avelsarbete, och t ex endast para en anlagsbärare med en hund som är fri från motsvarande anlag. Det gäller även för DNA-tester som inte registreras av SKK.
Vilka krav ställer SKK på ett DNA-test för att införa ett officiellt hälsoprogram?
För att det ska bli aktuellt att införa ett formellt hälsoprogram är det flera kriterier som behöver uppfyllas, både vad gäller sjukdomen och själva testet. Generellt kan man säga att det är först när en sjukdom utgör ett kliniskt problem i rasen som det är aktuellt med ett hälsoprogram. Detta för att undvika felaktiga prioriteringar i avelsarbetet. Sedan måste förstås vikten av den information som DNA-testet ger ställas i relation till andra egenskaper som ingår i avelsmålet för rasen.
Det är också viktigt att själva testet kan anses vara tillförlitligt och validerat för den ras som avses. För att man ska kunna bedöma det är ett krav från SKKs sida att den forskning som ligger till grund för testet är vetenskapligt publicerad, så att det är möjligt för avelskommitténs DNA-grupp att granska detaljerna kring forskningsresultaten.
Beslut om införande av hälsoprogram tas av SKKs Avelskommitté.