Genetisk variation

Genetisk variation är en förutsättning för allt avelsarbete. Utan genetiska olikheter individer emellan finns ingen möjlighet till avelsurval. Arten hund som helhet uppvisar stor variation - i färg, storlek och funktion. Mycket av den variation vi ser mellan raser orsakas av ärftliga skillnader. Även inom våra raser finns förstås variation. Men här är den betydligt mer begränsad. Genom det avelsarbete som bedrivits, i många små populationer med stängda stamböcker, har många raser förlorat mycket genetisk variation över tid. Av den här anledningen är just genetisk variation idag ett prioriterat område, för att säkerställa en långsiktigt hållbar utveckling inom våra rashundar.

Vad är genetisk variation?

Med genetisk variation menas förekomsten av genetiskt olika individer inom en population. Det vill säga att olika hundar i en ras har olika varianter av samma gen. Alla individer har alla gener, men de kan förekomma i olika varianter. De olika varianterna av en viss gen påverkar samma egenskap, men kan ha olika verkan. Hos rasen labrador retriever finns till exempel en gen som styr om hunden blir svart eller brun, beroende på vilka genvarianter hunden har av denna gen. Förekomsten av genvarianter för både svart och brun färg inom rasen är en form av genetisk variation. Om alla hundar har samma genvariant för en viss pälsfärg går det inte att bedriva något avelsurval för den egenskapen.

Varför är genetisk variation viktigt?

Genetisk variation är grunden till allt avelsarbete. Genom att välja ut de hundar med de mest önskvärda egenskaperna kommer de genvarianter som styr dessa egenskaper att bli allt vanligare inom rasen, medan sådana som styr de mindre önskade dito kommer att minska i förekomst.  

Genetisk variation behövs också för anpassning till framtida förändringar, så som förändrade förhållanden i vår omgivning eller nya användningsområden för våra rashundar. I den del av arvsmassan som styr immunförsvaret är genetisk variation särskilt viktigt för att individen ska vara rustad för att hantera olika former av mikroorganismer (t ex bakterier och virus) den kan utsättas för. Brist på genetisk variation kan, förutom immunologiska problem och brister, ta sig uttryck i form av försämrad fertilitet och livskraft och genetiska defekter. Genetiska olikheter mellan individer gynnar alltså hälsan och gör det dessutom möjligt att genom avel anpassa hundarnas beteende och funktion för att uppfylla våra krav och önskemål.

Vad tänka på i avelsarbetet?

För att bevara genetisk variation i rasen finns några saker som är bra att du som uppfödare eller hanhundägare känner till och tar med dig i avelsplaneringen.  

• Genom att använda fler hundar i avel inom en ras bevaras mer genetisk variation och vi sprider riskerna för eventuella sjukdomsanlag som en hund kan bära på. Att använda fler hundar i avel och undvika överanvändning av enstaka individer är alltså en viktig åtgärd.
• Försök att ha en jämn könsfördelning hos avelsdjuren i rasen. Ofta innebär det i praktiken att man bör använda fler olika hanar i avel. Använd inte samma hanhund som alla andra uppfödare i rasen, bara för att han är populär för stunden. Det kommer inte att gynna rasen på sikt.
• Glöm inte bort äldre och mer väl utvärderade hanar i avelsarbetet. I många raser används företrädelsevis unga hanar i avel. En fördel med något äldre hanar är att de är säkrare utvärderade, med avseende på såväl hälsa som mentalitet och funktion. Äldre hundar i avel förlänger dessutom generationsintervallet, vilket minskar takten med vilken genetisk variation går förlorad.
• Genom att undvika inavel kan inavelsökningen i rasen hållas nere vilket är gynnsamt för att bevara genetisk variation. Undvik därför nära släktskapsparningar, det vill säga hög inavelsgrad hos avkomman. Läs mer om inavel.
• I många raser finns möjlighet till ett internationellt avelsutbyte. Genom import av mer obesläktade potentiella avelsdjur från andra länders populationer av rasen kan avelsbasen breddas och mer genetisk variation bevaras.

Tänk också på att i en större population finns mer utrymme för avelsurval än i en numerärt liten ras. Avelsurval handlar om prioritering och här måste fokus i första hand alltid vara på hundarnas fysiska och mentala hälsa. Uteslut inte hundar ur avel för att de har någon mindre brist som inte påverkar den fysiska och mentala hälsan negativt. Ingen hund är perfekt.

Lär dig mer!

Vill du lära dig mer om grundläggande genetik, vad genetisk variation är och hur vi kan bedriva ett långsiktigt avelsarbete som är hållbart med avseende på genetisk variation, titta på webbinariet nedan med Maija-Lena Eloranta, ledamot i SKKs avelskommitté och forskare inom medicinska vetenskaper.